Vi ligger kvar i Funboat Marina i Sankt Goar och väntar på att den ovanligt kraftiga strömmen ska avta. Just nu vet vi bara att den är för stark. Inte hur stark, det går inte att få några tydliga besked. Odd ringde till Wasserschuttspolizei och frågade, och en bister sjöpolis avrådde oss bestämt från att försöka gå vidare mot Bingen. Han ansåg att med 45 hästkrafter och maxfart sju knop har vi inga marginaler i de trånga passagerna. Trafiken i den stundtals kokande farleden är tät, alla lastfartyg och jättepråmar som vi mötte och blev omkörda av på vägen hit måste ju också förbi här. Alla är tvungna att hålla sig innanför de gröna och röda bojarna, det är strängt förbjudet att gå utanför. Fördelen med det är att de stora inte får köra om varann, och att sidbyte är förbjudet. Nackdelen är att vi måste trängas innanför bojarna med jättar som forsar förbi medan vi ligger och tuggar i kanske en halv knops fart. Då har vi inga marginaler att parera bogsvall och vågor. 

Det är inte lika stark ström överallt, och inte lika trångt heller. Men man får som sagt inte välja väg, är tvungen att följa farleden utan att gena förbi ytterkurvan där strömmen är starkast. Idag tog vi cyklarna med färjan över till andra stranden och studerade hur bjässarna beter sig där det är som värst. De som kommer rutschande nedströms är mest skrämmande, de bredsladdar på tvären och ibland ser det helt okontrollerat ut när de möter uppåtgående trafik.

Planen att hinna till Frankfurt innan måndag är skrinlagd. Hakuna matata. Men om någon dag gör vi nog ändå ett försök att ta oss vidare till Rüdesheim. Det värsta som kan hända (utom att vi blir nedmejade av en pråm) är att strömmen är starkare än motorn så att vi inte kommer framåt alls. Då kan vi alltid vända och susa tillbaka in i marinan.

Det går verkligen ingen nöd på oss. Jag stannar gärna ett tag. Marinan är liten, men trevlig och välutrustad. Staden är också liten, men genuin och levande, turismen har inte lyckats kväva den. Här finns järnvägsstation. Det finns utflyktsmål i närheten så det räcker en månad. Vandringsleder, museer och spännande slott. En bit bort finns ett falkenerarcentrum i ett slott, där har de uppvisningar med falkar och örnar. Borgen vi ser ovanför våra huvuden när vi äter frukost är världsarv och en av Tysklands största.

Dessutom finns det massor kvar på Odds Attgöralista. Idag har han bytt ut den trasiga tutan.

Utsikt från frukostbordet. Högst upp i tornet var vi i morse.

Utsikt från tornet ner mot marinan. Ellem ligger näst längst ut vid yttersta pontonen.

Mer marginal än såhär får man oftast inte. Då kan det vara bra att ha några hästkrafter kvar i bakfickan.

Så ser hon tyvärr ut, Lorelei. Tolkad av en gubbsjuk konstnär.