”Alla utom din kapten hade fel.” Wiesbaden 17 maj.
Två gånger trodde vi att vi inte skulle klara det. Passagen förbi Lorelei, som alla förståsigpåare påstått skulle vara den värsta, var en barnlek jämfört med de två forsande flaskhalsarna km 534,4 före Assmanshausen och km 531 före Bingen. Två gånger saktade Ellem ner från marschfarten 1,5 knop till noll knop, trots full gas. Ena gången körde Odd, andra gången var det jag. Det var en helt vidrig känsla av total maktlöshet. Utan styrfart, slingrande och jazzande i strömvirvlarna pressades vi obönhörligt bakåt. Det enda som återstod att göra, utom att vända om, var att försöka varva upp lite till och be en bön att det skulle finnas en häst i reserv och att motorn inte skulle börja koka. På campingplatsen intill satt folk i solstolar och tittade på. Problempassagen var ett folknöje. Alldeles före oss hade en stor pråm stått stilla en lång stund utan att vi förstått varför.
Precis de här ställena hade kapten Tony varnat för. Precis så här stark hade han sagt att strömmen var. Över sex knop. Ingen hade tagit det på allvar, alla experterna i Sankt Goars marina hade ansett att det bara var jag som var en kruka. Jag slapp säga ”vadvardetjagsa!”, Odd förekom mig. ”Alla utom din kapten hade fel”, sa han bistert när vi passerat Bingen och farten långsamt ökade till hela fyra knop, samtidigt som sju timmars spänning släppte.
Nu ville vi bara bort från Rhen så fort som möjligt, så istället för att stanna i Rudesheim som planerat fortsatte vi direkt till Wiesbaden. (Vad är väl två och en halv timma extra med bara tre knops motström.) Här har vi fallit ihop över en flaska Moselvin och uppvärmd sparrissoppa från igår. Nu är orken helt slut, bilderna får tala.
Lorelei, rena barnleken.
Snälle Kurt lotsade välment förbi Klippan och var moraliskt stöd.
Många vackra slott och borgar har jag missat att fotografera idag, tankarna var på annat håll…
Ännu högre vattenstånd i Wiesbaden.
Kommentarer
Skepp ohoj på er! Jag följer Ellems resa på kanalerna med stort intresse. Ni får vara med om många intressanta och spännande händelser! Ha det gott på kanalerna och god tur!
Tack Lars, Odd hälsar!
Puh!!!
Perspektivet från lilla Ellem till de stora pråmbestarna som forsar förbi känns skrämmande även här i soffan.Men snart är det väl dags för Donau med nerförsbacke hela vägen till Svarta Havet! Ha d Hk
Ja, snart är det dags för Donau, Hans. Efter sommaren. Innan dess är det 34 uppåtslussar i floden Main och i Main-Donaukanal för att komma upp fyrahundra meter och kunna hoppa på rutschkanan Donau.:-)
Var lägger ni båten i sommar?
Men vad ni jobbar på er semester!
Hans, det beror på hur långt vi hinner innan midsommar. Svårt att planera så här långt innan.
Så jobbigt det måste ha varit att vara ensam motvalls kärring! Hade man varit lika benägen att ignorera varningssignalerna om du varit man? Tur det gick bra till slut.
Självklart hade det tagits emot på ett helt annat sätt, Christine. Min man ville återkoppla till hamnmaffian vad som hände, men jag orkar inte ödsla mer energi på det. Dessutom tjänar det ingenting till. Deras reaktion är ju förutsägbar: Vi sa ju att det skulle gå bra…
Att korsa oceaner är en barnlek jämfört med det ni håller på med. Spännande att följa er!
Ha ha Staffan det tror jag inte ett ögonblick på! Har sett den portugisiska filmen från helikopterräddningen av besättningen på Swan44an och följt diskussionen på JRSK. Aldrig i livet korsar jag Atlanten!
Får nog ses som ett undantag. Det var vänner till oss som seglade OE32:an Missy som kapsejsade 8 gånger. Dom är nu på La Palma. Jag tycker i alla fall det verkar väldigt dramatiskt med 6 knop motström i kanalerna.
Staffan, 6 knop motström är nog också undantag. Det ska bli spännande att läsa Missy-besättningens berättelse när den kommer. Intressant att de gamla modellerna tål mest stryk.
Kommenteringen är stängd.