Kanske berodde det på vår stadiga förankring i lerbotten att vi sov ända till halv tio i morse. Det var ingen bra start på dagen, särskilt som det inte fanns någonting att äta till frukost. Vi tror fortfarande att det är som i Frankrike, alltid nära till en affär. Men här ligger man i båtklubbar och marinor utanför städerna, och man får gå långt för att handla.
Halv två kom vi äntligen iväg, och då var planen att gå 37 sjömil och fem slussar innan kvällen. Vi räknade med att vara framme vid sjutiden. I första slussen hade vi sällskap med två tyska segelbåtar, de första vi kommit i kontakt med på hela den här etappen. ”Vart ska ni?” ropade jag till dem. ”Schwartzes Mer!” svarade de. ”Vi också!”
Därefter fortsatte vi i karavan. (Det är en fördel att vara flera fritidsbåtar i flock när man närmar sig de här stora slussarna, då minskar risken att man får vänta länge.) Plötsligt gjorde den ena tyska båten helt om och gick upp vid sidan om oss. Det visade sig att de ville lämna en lapp med sina kontaktuppgifter. De hade försökt anropa oss på VHF kanal 10, som är flodtrafikens motsvarighet till kanal 16 på havet, men det visste inte vi, vi lyssnade bara på slussens radiokanal.
De skulle tillbringa pingstafton i Aschaffenburg, och ju närmare vi kom desto tydligare kände vi att det ville vi också, fast det inte ens var hälften så långt som vi hade planerat. Vi längtade efter nytt umgänge och reseskvaller.
Enligt guideboken behöver man minst två dagar för att hinna med de viktigaste sevärdheterna i Aschaffenburg. Vi tog pliktskyldigt en snabb promenad upp till Schloss Johannisburg från 1600-talet, satt en stund på en mysig servering i den gamla stadsdelen och lagade sedan middag i båten. Resten av kvällen tillbringades i sittbrunnen på ”Naima”, en Granada 35 som ägs av Regina och Michael från Berlin. Tillsammans med goda vännerna Christiane och Hubert i en Moody 34 och ännu en kompis i motorbåt är de på väg till Medelhavet via Donau. Michael bloggar om resan på www.naima-Berlin.de
Det finns inte mycket som överträffar den goda känslan när man träffar nya människor man kan vara sig själv med.
Världens vänligaste båtklubb?
Vackert och innehållsrikt slott som vi inte kommer att studera närmare.
Virkad lyktstolpe i gamla stan.
Våra nya vänner vid stadskajen.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.