Rika i Serbien. Apatin 2 september.

Vår inklarering igår blev bara påbörjad, så dagen startade med fler formaliteter. 60 Euro måste betalas på banken, kontanter dög inte. Maya, hamnkapten på förmiddagen, erbjöd sig att åka in och betala, vi accepterade tacksamt. Därefter körde hon oss i marinans tjänstelada till en ny polis som stämplade våra papper och skrev av våra pass (hela passet kändes det som, tog otroligt lång tid) och därefter körde Maya oss till samma gränspolis som igår för den sista stämpeln. Vilken service! Fria att röra oss i Serbien under en månad cyklade vi till stan för att ta ut serbiska dinarer och handla mat.
100 dinarer är tolv kronor. Hopplöst att räkna ut när man står och väljer i charkdisken. Men allting är så billigt att det inte är någon katastrof om man räknar fel. En fyrakilos vattenmelon kostar sexton kronor. Ett hekto påläggskorv kostar fyra.
Igår kväll åt vi a la carte festmiddag på Apatins finaste fiskrestaurang, Zladie Kruna, för 224 kronor. Allt som allt, för båda! Mixed sallad, bröd, smörslungad potatis med wokad spenat och stekt mal (ungefär som havskatt), vin, öl och kaffe och glass till efterrätt.
Första intrycket av Serbien är vänlighet. Folk på gatan hälsar när man möts, personalen i affären erbjuder hjälp när man står bortkommen framför mjölkkylen, marinapersonalen frågar om man vill ha ett glas saft och erbjuder sig att lägga ens tvätt i torktumlaren. (Jag vet, det är 35C varmt, vi borde drapera båten i våra nytvättade lakan och kläder. Men vi har inte så många klädnypor och jag orkar inte.)
Frankrike har fortfarande 100% i vänlighetsindex. Ungern var riktigt dåligt, men vi kan ha haft otur och var i en storstad. Serbien får 80%. Vi känner oss välkomna och trygga här.
Nu på eftermiddagen kom danska finnsailern Munin in i hamnen med mamma, pappa och tre barn på väg till Medelhavet. Det känns riktigt kul att ha fått sällskap!

Senare på kvällen kom även en österrikisk motorbåt. På väg till ” monsterfiskfesten” i Belgrad som hålls varje år. Det framgick inte om det var en fest för monsterfiskar eller en monsterfest för fiskare. Kanske både och. Bra att veta när man ska välja marina. Den där fiskrestaurangen med gästplatser i hamninloppet kanske inte är det ultimata valet just den helgen.

Nerförsbacken till pontonbryggan. Flera meter lägre än normalt.

Andra vägen är ännu värre.

Tre gästbåtar längst ut på pontonen. Sist ligger monsterfestaren, sen kommer Munin, sen kommer vi. Lägg märke till lokalbefolkningens fiskebåtar. Donau sjuder av fisk, det hoppar och plaskar hela tiden och fritidsfisket är minst sagt intensivt.