Via Facebook nås jag av nyheter hemifrån. Äntligen vänder det. Äntligen mullrar det ur folkdjupet; nu är det nog! Det krävdes en bild av en drunknad fyraåring och kaos på Budapests järnvägsstation för att tysta SD-trollet, åtminstone tillfälligt. Åh vad jag hoppas att detta är början på något nytt. Ett paradigmskifte, som det kallas.

Och jag är så stolt över vad mina barn sätter igång, var och en på sitt sätt. Någon gång i framtiden kommer en ny generation att fråga: vad gjorde du? Och vi kommer inte att behöva skämmas. Vi ser, vi bryr oss, vi handlar.
Så hur kan jag med gott samvete glida fram på Donau och njuta av sol, vin och lediga dagar?
Just därför.
Idag har vi kommit till Novi Sad. Underbart nog hade paketet från Hjertmans i Stenungsund med reservdelar till kylskåpet kommit fram till marinan. (Tack Josefine!)
Inloppet till marinan krävde lots, vi ankrade utanför och ringde till marinaägaren som kom och guidade oss med sin lilla öppna båt och motade bort badande människor. Han hade lodat med en pinne och försäkrade att det var 1,60 djupt. Ändå studsade vi över en sandbank.
Yachting club Novi Sad är en liten privat klubb med några få gästplatser i en osannolikt trång hamn med ett gytter av olika flytetyg. Det finns el och vatten, inga toaletter och bara en utomhusdusch, men en jättefin bar och bra internet även i båten.
Ägaren är en ung advokat som är oerhört hjälpsam och pratar flytande engelska. I morgon ska han köra Odd till borderpolice för att visa upp våra papper och få stämplat vårt tillstånd att vara i Serbien. Vi protesterade, sa att agenten i Apatin hade försäkrat oss att det räckte med en inklarering. Han suckade: Jag förstår inte hur han kan säga så. Polisen måste få veta att ni är här. Ni kan inte komma till Belgrad annars.

Observera badvakten på stranden.

Marinan i Apatin är byggd med tanke på fiske. Där ligger säkert tvåhundra små, enmans fiskebåtar med ett väldigt speciellt utseende. Helt flatbottnade, smala som kanoter och med en välfylld redskapsbod mitt på. Fiskaren själv är nästan alltid en pensionerad man.

En två meter lång rekordmal på åttio kg fångades härom dagen, berättade Maya i receptionen. Vi frågade en farbror som just var på väg ut i sin båt, hur många fiskar han fick på en dag. Tjugo stycken!
Hela vägen till dagens etappmål har kantats av fiskare.
Solen eldar fortfarande på, men idag blev det bara +33C som varmast. Sträckan Apatin -Backa Palanka är nästan 100 kilometer och stränderna är enformiga, sandbankar och skogar. Vi hamnade efter en jättepråm som låg i sex knop, och bestämde oss för att stanna bakom. Halv sju var vi framme vid den tilltänkta bryggan som inte existerade, och la oss för ankar i strömmen på km 1297, 5 istället. Ingen drömplats, men mörkret kommer så snabbt att vi inte ville fortsätta.

Sten, här kommer positionen: N 45.14.017 EO 19.23.689