Resans hittills mest bisarra natthamn. Vodenicas restaurangpråm i centrum av Belgrad. Älskad av alla donaufarare enligt guideboken. Och visst, fiskmiddagen var ljuvlig, ägarna otroligt vänliga och wifi snabbt och bra. Toaletterna är däremot tvivelaktiga och en dusch har man lovat ordna till imorgon. (?) Men. Här pågår på kajen en tredagars fiskfest a la Göteborgskalaset med restaurangtält, öltält, allehanda marknadsstånd och sist men inte minst en stor scen där livebanden avlöser varandra. Just nu spelas balkanmusik på högsta volym. Tänk ”Svart Katt, vit katt”. Urhäftigt och medryckande men olidligt högt. Lyckligtvis är det festens sista dag idag. Vi gick förstås iland och minglade , köpte spännande hemgjort serbiskt godis ( jag), drack lokalt öl (Odd) och lät kroppen rycka i takt med den ursinnigt snabbspelande orkestern. Alla var glada och de flesta berusade men det hördes inga ”öööööh!” och syntes inga bråk, småbarn lekte och dansade framför scenen.
Dagen började med ett antal grundkänningar innan vi tog oss ut ur hamnen i Novi Sad enbart tack vare marinaägaren som körde före och lodade. Det var betydligt värre att ta sig ut än det var att komma in, fastän vattnet har stigit synbart. Nya sandbankar måste ha byggts upp under gårdagens oväder.
Under resan hit fick vi förklaringen på allt flytande skräp som våra tyska föråkare beklagade sig över. De hade ju högvatten på sin resa. Vid högvatten sveper vattenmassorna med sig alla soptippar som syns längs de höga klippbranter som kantar floden. Det verkar som om många helt enkelt kör fram till kanten och tippar av sina sopor. Brädstumpar, gipsskivor, vanliga sopor, plastflaskor syns i kikaren.
Så kom vi alltså efter 90 km och sju timmar  till Vodenicas restaurangpråm. Utanför låg redan en schweizisk 50-fots segelbåt och den österrikiska motorbåten som vi träffade i Apatin (och som redan då berättade för oss om monsterfiskfesten som de reser till varje år). Med en fullsatt restaurangpråm som publik blev jag tvungen att backa intill, vi förtöjde direkt i staketet, mitt i maten.
Kära vänner på SY Munin (dansk segelbåt som vi träffade i Wien och som kommer hit imorgon), om ni läser detta, jag kan absolut inte rekommendera det här stället för flera dagars vistelse med tre barn. Kolla in km 1168,2 först innan ni lägger till här.

Väntar på högvatten.

O fasa, jag glömde nästan bort Odds 67-årsdag. Han påminde mig i mataffären igår. Det är sånt som kallas kärlek. Jag hittade en present, en dagbok som kan fungera som loggbok eftersom den gamla är helt fullskriven. Att föra Loggbok är Odds uppgift. Bästa födelsedagspresenten var ändå mailet från Linus att han klarat examen vid Oxford med guldkant.

Dagen började alltså med födelsedagsfrukost i sittbrunnen. Sen cyklade vi in till centrum och över bron till den gamla staden Petrovaradin på andra sidan Donau med sin fästning på toppen. Donaus Gibraltar står det i turistbroschyren. Där ligger stadens museum som hade en annorlunda utställning. Möbler, inredning och konstföremål från stadens borgerskap och överklass under trehundra år. Konstig ide. Som om de ville visa att de minsann också… Där fanns nästan ingenting som kändes speciellt för Serbien. Det mesta kunde varit hämtat från överklasshem i vilket europeiskt land som helst.
Vi åt en fin lunch med utsikt över Donau och mot kyrktornet där klockans visare har bytt plats. Den långa är timvisare, för att det ska vara lättare för fiskarna nere på floden att se vad klockan är.
När vi cyklade tillbaka kom äntligen regnet. Pierre Verberght har mailat att våra problem nu är över, högre vatten är på väg.

Sen började det åska och vi fick ställa in den planerade restaurangmiddagen eftersom Sigge får panik av åska och inte kan lämnas ensam. Det blev ungersk champagne, pasta och köttfärssås på burk istället. Samt lite uckespelande. Inte det sämsta sättet att fira Pensionsåldern.
Besöket hos borderpolice struntade vi i. Få se om det straffar sig. Imorgon Belgrad.

Klockan visar alltså fem i halv tre. 

Hela staden är en blandning av nytt och fallfärdigt, sida vid sida. 

Vägen från marinan in till centrum. Tre och en halv kilometer lyxig promenadväg med separat gummibelagd joggingbana och cykelväg. Fina utomhusgym med massa maskiner. Granne ligger ruggiga hyreskaserner med trasiga fönster och oklippta gräsmattor. Övergivna fabriksbyggnader där arga hundar kastar sig mot stängslet när man går förbi.