Natthamn med monsterfiskfest. Belgrad 6 september.

Resans hittills mest bisarra natthamn. Vodenicas restaurangpråm i centrum av Belgrad. Älskad av alla donaufarare enligt guideboken. Och visst, fiskmiddagen var ljuvlig, ägarna otroligt vänliga och wifi snabbt och bra. Toaletterna är däremot tvivelaktiga och en dusch har man lovat ordna till imorgon. (?) Men. Här pågår på kajen en tredagars fiskfest a la Göteborgskalaset med restaurangtält, öltält, allehanda marknadsstånd och sist men inte minst en stor scen där livebanden avlöser varandra. Just nu spelas balkanmusik på högsta volym. Tänk ”Svart Katt, vit katt”. Urhäftigt och medryckande men olidligt högt. Lyckligtvis är det festens sista dag idag. Vi gick förstås iland och minglade , köpte spännande hemgjort serbiskt godis ( jag), drack lokalt öl (Odd) och lät kroppen rycka i takt med den ursinnigt snabbspelande orkestern. Alla var glada och de flesta berusade men det hördes inga ”öööööh!” och syntes inga bråk, småbarn lekte och dansade framför scenen.
Dagen började med ett antal grundkänningar innan vi tog oss ut ur hamnen i Novi Sad enbart tack vare marinaägaren som körde före och lodade. Det var betydligt värre att ta sig ut än det var att komma in, fastän vattnet har stigit synbart. Nya sandbankar måste ha byggts upp under gårdagens oväder.
Under resan hit fick vi förklaringen på allt flytande skräp som våra tyska föråkare beklagade sig över. De hade ju högvatten på sin resa. Vid högvatten sveper vattenmassorna med sig alla soptippar som syns längs de höga klippbranter som kantar floden. Det verkar som om många helt enkelt kör fram till kanten och tippar av sina sopor. Brädstumpar, gipsskivor, vanliga sopor, plastflaskor syns i kikaren.
Så kom vi alltså efter 90 km och sju timmar  till Vodenicas restaurangpråm. Utanför låg redan en schweizisk 50-fots segelbåt och den österrikiska motorbåten som vi träffade i Apatin (och som redan då berättade för oss om monsterfiskfesten som de reser till varje år). Med en fullsatt restaurangpråm som publik blev jag tvungen att backa intill, vi förtöjde direkt i staketet, mitt i maten.
Kära vänner på SY Munin (dansk segelbåt som vi träffade i Wien och som kommer hit imorgon), om ni läser detta, jag kan absolut inte rekommendera det här stället för flera dagars vistelse med tre barn. Kolla in km 1168,2 först innan ni lägger till här.

Väntar på högvatten.