Omtumlade. Turnu Severin, Rumänien 13 september.
Var ska jag börja? Fast vi bara har gått 22 km från Orsova och hit har det hänt så mycket idag att hjärnan bara vill gå ner i viloläge. Bäst att starta med frukosten i Orsova.
Efter en lugn natt vaknade vi till en strålande morgon och gick på Siggepromenad för att leta efter ett bageri. Vi hittade en liten kvartersbutik och köpte yoghurt, bröd och två stora colalight. Det kostade 12 Lei, dvs sex kronor, och jag betalade med en ny 100 leisedel från bankomaten. Femtio kronor alltså. Flickan bakom disken såg olycklig ut, en så stor sedel kunde hon inte växla! Jag såg mig om efter mer saker vi kunde behöva, kex och kaffe och annat nödvändigt, men allting kostade så lite så vi skulle inte orka bära ett inköp för 100 lei. Problemet löstes med hjälp av flickans privata plånbok och några ytterligare morgontidiga kunder. Hur är det möjligt? Så här billigt var det inte ens att leva i Thailand när vi var där för fem, sex år sedan.
Vi kastade loss och gav oss iväg mot näst sista slussen på Donau, Järnporten 1. Efter en stund märkte vi att vi var förföljda. Av en kajak! Var det inte en svensk flagga som fladdrade i aktern?
Jonathan och Marcus från Lidköping resp Jönköping är på väg till Svarta Havet som ett delmål i sitt ettårsprojekt Onelife Jomack (sök på Facebook!). Tidigare har de cyklat till Etiopien, efter donauresan ska de vandra hundra mil genom Indien och slutligen slå världsrekord på rullskidor genom Australien… Vår resa kändes plötsligt som en söndagspromenad runt kvarteret. De liftade genom dubbelslussen på Ellems utsida, vi lånade ut vårt dubbelex av Die Donau eftersom de inte hade någon bra karta.
Vi har ju bra kartor, men däremot ett helt värdelöst navigationsprogram. (Navionicsappen på Ipad) Eftersom verkligheten efter Ungern blir alltmer opålitlig – utprickning och kilometerskyltar saknas ofta – är det inte alltid lätt att veta var man är på kartan. Det finns ett gratisprogram för pc som heter Open CPN, men kartorna man laddar upp i det programmet är dåliga, åtminstone dem jag har sett för Donau.
Idag fick vi plötsligt och oväntat tillgång till det proffsprogram som pråmskepparna använder för navigation.
I Turnu Severin kom Ionel Mihu ombord, på rekommendation av vår nye vän kartografen Pierre Verberght. Vi blev hembjudna på lunch, skjutsade till bordercontrol för obligatorisk uppvisning av våra tillstånd och sist men inte minst erbjudna att prova det här navigationsprogrammet under resten av resan på Donau.
Om vi gillar det, har vi lovat Ionel att rekommendera det till Kryssarklubbens Medelhavssektion, och hjälpa honom att få komma och presentera programmet på Båtmässan.
Det är en bra deal, tycker vi. Det är ofattbart att inte fler väljer den här vägen till Medelhavet.
Vi hade ju själva både en hel del förutfattade meningar och en stor portion tveksamhet innan vi valde Donau. Just nu kan vi inte minnas varför.
Imorgon ser vi fram emot en lugn, händelsefattig dag på Donau. Planerad natthamn är en ankarvik.
Ionel Mihus kontor.
”Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma…”
Kvällsfiske efter agn. Man kastar helt enkelt ut ett litet nät och får några småfiskar i varje kast.
Kommentarer
I vilken hamn ska ni övervintra.
Åh Katinka så spännande att få ta del av dina tankar om livet på Donau. Och så Rumänien. Mest spännande kanske ändå är era möten med människor på vägen. Kanske inte lika spännande som resa, men nog som mötesplats blir säkert Eva-Britts och min temavecka för kvinnor 60+ i Las Palmas. 11 av 12 platser är bokade! Annars rör nog mina tankar mest det ” tredje världskrig” som håller på att skapas. Det ser förstås inte ut som de föregående men kommer säkerligen att förändra livet för oss alla, inte minst i västvärlden. Hoppas vår solidaritet i Europa klarar påfrestningarna.
Hans, vi siktar på Sozopol vid Bulgariens Svarta Havskust.
Elisabeth, så kul att ni fortsätter och att intresset är så stort. Tredje världskrig hoppas jag verkligen inte, och solidariteten i Europa kan man misströsta om när man hör tongångarna här, åtminstone hos gränspolisen. Kram
Hej. Råkade hitta din blogg, mycket trevlig! Min pappas by ligger 12 km nedströms från Kladovo i Serbien, stan mittemot Turnu Severin. För ca 2000 år sedan byggde romarna en bro över Donau (som de visserligen rev 100-200 år senare) men som i över tusen år var den längsta som byggts i världen. Traianus bro hette den. Än idag kan man titta på fundamenten på båda sidorna och i Turnu finns också en modell att titta på i museet. Tror att det hade varit intressant för er att ha sett det.
Hej Emil, tack för din kommentar! Ja, det är synd att vi inte hinner stanna och titta på allt intressant som finns längs vägen, men då skulle vi aldrig komma fram. Vänliga hälsningar Katinka
Kommenteringen är stängd.