På morgonpromenaden förföljde vi en dam med väska och hittade en stor, välsorterad livsmedelsaffär typ ICA Maxi som vi aldrig hade upptäckt annars. Reklam har inte slagit igenom här än. Affären låg i källarvåningen till ett stort, anonymt hus. Inga skyltfönster, inga ledtrådar på gatan. Boyko följde med oss till ponton nr 10 där vi fyllde vatten hos hans kompis. Han berättade lite mer om sin Yachtclub. Hur han köpte den 1979 och hur myndigheterna sedan dess försökt få honom att sälja, med allt fulare metoder. Han får inte tillstånd att renovera, inte dra in dricksvatten, osv osv. ”Big corruption”, sa han och log.
Det minne från idag som kommer att förfölja åtminstone mig några nätter, är en otrevlig incident med den tyska pråmen Lintz som inte såg oss. Har aldrig inträffat förut, pråmarna har ju både radar och AIS och här var de dessutom tre man på bryggan. De låg på kollisionskurs på vår sida av farleden under lång tid, ett par distans. Jag väjde längre och längre till höger in mot en sandbank. När pråmen till slut såg oss väjde den först åt fel håll, dvs mot oss, innan den häftigt svängde över åt styrbord. Riktigt läskigt. Enda förklaringen vi kan komma på var att de hade den lågt stående solen rakt i ögonen.
Vad borde vi ha gjort? Förstås ropat upp dem på radion mycket tidigare. Vi är alldeles för blyga med VHFen. Har alldeles för stor respekt för vad och hur man säger saker. Nu fick Odd bara iväg ett panikslaget ”What are you doing?” alldeles för sent. Nästa gång vet vi bättre. Så mycket bludder som det skvalar mellan pråmskepparna, vi behöver verkligen inte vara så korrekta med radiopratandet att vi drar oss för att lyfta luren. Hellre en gång för mycket. Jag borde dessutom ha tutat.
När vi grälat färdigt om vem som borde gjort vad, gav vi upp Silistra som dagens etappmål och letade oss in till ön Devnia. Klockan var sex och vi hade redan gått 54 distans. Imorgon lämnar vi Bulgarien och klarerar in i Rumänien igen.
Nu är vi bara tre dagar från Svarta Havet.

Hedersprick i Ruse.

Tvättat fyra fulla maskiner. Medan en maskin går, torkar tvätten från den föregående på mantåget i fönvinden. Odd fixat däcksbelysningen.
Full fart på Frihetstorget så vi gick dit. Det visade sig vara barnens speciella frihetsfirande, massor av pysselaktiviteter som jag undrar om svenska barn hade intresserat sig för? Färglägg Bulgariens olika folkdräkter till exempel. Fast jag kanske är orättvis. Mina sex älsklingar där hemma hade nog också fastnat här, vid bord för ansiktsmålning, gör din egen tvål, tova en tavla, klipp och klistra, gör ett armband, tillverka ett gosedjur, limma fast djur och växter på en uppblåst jordglob. Det fanns säkert 15 olika pysselstationer.

Över allt kreativt skapande dånade musiken från scenen, där en lokal variant av Idol för barn pågick. Vi åt glass och strosade och talade om hur lika vi är varandra, vi människor.

Middag åt vi på ett lokalt ställe nära båten. Odd provade friterad småfisk från Donau. Det gjorde inte jag.