Hastig devalvering. Port Tomis 25 september.

Morgonens inköp av fem ägg, en halv liter yoghurt, två små ciabatta, ett grövre bröd, två bananer, 1,5 liter Cola light kostar inte alls åtta kronor, som vi trott enligt vår kurskalkyl hittills, utan fyrtio. Gårdagens festmiddag för att fira ankomsten till Svarta Havet, med italiensk Prosecco, förrätt och skaldjurstallrik gick inte på 155kr utan… nej jag vill inte veta. Dieseln kostar inte 3,50/liter utan 10 kronor. Kanalavgiften igår blev 1715kr, inte 400. Och så vidare.

Felräkningen uppdagades när vi fick fakturan på hamnavgiften. Vi visste att den skulle vara 20 € per dygn. Det stämde helt enkelt inte med summan i Lei. Ridå, som man säger.
Nu drar vi ett streck och börjar hålla hårdare i utgifterna.

Idag sparade vi till exempel in kostnaden för en dykning. En man kom och frågade om det var vi som beställt dykare. Akter om oss ligger en stor charterbåt som ser lite tilltufsad ut, det visade sig vara den som skulle inspekteras under vattenytan. Odd frågade om han kunde kasta ett öga på vår propeller när han ändå var där nere. En längre tid har vi hört ett högst oroväckande slammer på låga motorvarv. Olika mer eller mindre hemska teorier som alla berör propelleraxeln har lanserats, men det är helt enkelt för dyrt att lyfta båten före vinterhamnen.

Dykaren kom upp med en demolerad gummimanschett som lossnat delvis och kommit i vägen för propellern. Lättnad! Han ville inte ha någon ersättning, ingen vinflaska, han blev glad för en sverigemedalj från Göksäter och en trave pappersmuggar med svenska flaggan på.

En kranbil fick beställas för att lyfta av masten. (100 €.) Nu ligger den på kajen, nyoljad och fin. På söndag får vi ringa efter kranmannen igen, för att resa masten (100 €). Imorgon ville han inte komma, det ska blåsa för mycket.

På söndag kväll ser vi fram emot sällskap av den danska barnfamiljen på Munin, som ska samma väg som vi men är ett par dagsetapper efter. 

Hamnen ( en del av den) i Constanta sedd från Port Tomis.

Den var ny i Lagarde, Frankrike.