29 september

Hela havet stormar. Port Tomis 29 september.

Femton sekundmeter stadig vind med byar upp till arton. Vi ligger tryggt förtöjda långsides mot kajen men det gungar ändå ordentligt i båten. På vissa ställen bryter sjöarna över piren, och folk kommer i bilar för att sitta och titta på det rasande havet.
Vi gör inte mycket. Läser, skriver, vilar, spelar ukulele. Prognosen säger att vinden ska avta torsdag eller fredag. Kanske kan vi gå härifrån på lördag, kanske inte.

Nyss gick vi en lång promenad inåt stan, hittade en Billa som kanske kan jämföras med ICA, en välsorterad livsmedelsbutik. På kvällen märks de fattiga romerna, tiggarna finns utanför butiker och restauranger. Om man ger pengar till en, blir man omringad av en flock barn som följer efter med kupade händer och säger please, please. På uteserveringarna kretsar barn runt borden, från sex, sju år och uppåt. De säljer rosor för tio lei. 25kr. Alldeles för mycket, sa vår servitör ogillande och schasade bort dem.
På hemvägen passerade vi en kvartersrestaurang där en liten parvel, fem sex år kanske,  satt uppkrupen tätt intill fönstret med blicken klistrad på gyrosrullen med kött som snurrade där inne, ett par meter från honom. Hur kändes det att sitta där och äta med hans hungriga ögon på maten? Jag gick in och köpte en kycklinggyro. Elva lei. När jag knackade lätt på pojkens rygg ryckte han till och hukade sig, som om han väntade sig ett slag. Leendet som spred sig över ansiktet när han öppnade paketet med gyrosrullen glömmer jag aldrig.
Det är svårt att se de stora klyftorna här. Så många nya, dyra bilar. Vakterna i alla mataffärer. Så många fruktansvärt fattiga. Diskrimineringen av romer som är helt självklar, om man ifrågasätter den betraktas man som en idiot. Alla vi pratar med känner till problemet med romerna på gatorna i Sverige, det har visats i rumänsk TV. Alla hävdar att det är organiserade ligor och att romerna inte vill arbeta utan hellre tigger. När vi påpekar hur lite pengar en hel dag på trottoaren utanför Hemköp ger, rycks det bara på axlarna.
Hemma förfasar vi oss. Här är det normalt. Människovärdet har en skala och ingen tycker det är konstigt. Jag röstade nej till EU. Det skulle jag inte göra idag.

image