Releasefesten för Diktaren. Flatöns gamla skola. Påskdagen 2016.
Alla från ön var inte där. Men många. Många kom också över vattnet, färjan fick köra extratur. Parkeringsplatserna runt skolan tog slut, några körde ut på fotbollsplanen och fick dras loss med traktor.
Över hundratrettio böcker hittade sina läsare. Nu kan jag skriva mitt namn fint.
Champagnen tog inte slut, och inte laxsnittarna, och inte de glaserade morotsmuffinsen, och inte chipsen heller.
Det var bara jag som tog slut. Mitt huvud är fortfarande bara påfyllt till hälften med rediga tankar och hela meningar.
Därför blir det nästan bara bilder idag.
Förutom den här videon där Tomas von Brömssen berättar vad han tycker om boken, och intervjuar mig.
Är det verkligen min bok som Tomas von Brömssen läser högt ur?
Så mycket folk …
Parkeringskaos.
Först bokköp, sedan nästa kö till signeringsbordet. Man kunde välja mellan Swish, iZettle och kontanter.
Favoritveterinären anfaller.
När man inte minns vad folk heter längre. Då frågar man artigt: Hur stavar du ditt namn?
”Men Tomas, inte ska väl du betala? ” ”Du, det har gått bra för mig…”
Den store Diktaren i egen hög person. I alla fall hans basker.
Bakom kulisserna.
”Vad vill du jag ska skriva?”
Det var nog broschens förtjänst. Min fina SelmaLagerlöfmedalj från Anna Örnberg. <3
Till slut fick jag också champagne. Bakom varje lycklig författare finns en hängiven man.
