Min roman har flyttat hemifrån.
Små barn, små bekymmer. Det är likadant med romaner. Så länge de är otryckta manus har man i alla fall någon sorts kontroll. När de har lämnat tryckpressen kan vad som helst hända och man kan inte göra annat än be till högre makter och/eller bita på naglarna.
”Smålandsposten har recenserat!” Det kom ett SMS från en kompis. Smålandsposten? Måste vara ett misstag. Dit har jag absolut inte skickat någon pressrelease. Bara västsvenska media har fått brev från BlackSkerry förlag. Inte har jag räknat med något intresse från inlandets steniga skogsmarker. Men jodå, en bild på artikeln plingade ner i mobilen och slukades genast med giriga ögon.
Berömmet slickade jag i mig. Kritiken kände jag igen och sopade genast under mattan. Hur många gånger förr har jag hört detta, från olika förlags redaktörer? Har jag lyssnat? Inte stor mening att lyssna nu när det definitivt är försent. Dessutom älskar jag den där texten i slutet som bokens kritiker alltid vill stryka. Till nästa bok ska jag försöka vara mindre obstinat. Försöka.
Citat från recensionen finns under rubriken Recensioner på förlagets hemsida www.blackskerry.se Fast jag har bara tagit med berömmet. Den som vill läsa de andra synpunkterna får väl köpa SmålandsPosten.
