Plötsligt dricker man kaffe i Turkiet.
Min kropp är otvivelaktigt i Turkiet. Vi flög från Landvetter i morse, landade på Ataturk flygplats, fick genast vårt bagage, åkte tunnelbana några stationer och gick sedan sista biten genom bakgator i låga bostadskvarter till hotellet som ligger nära den stora busstationen. Tidigt imorgon bitti går bussen därifrån till Burgas i Bulgarien. Där ringer vi ”vår”taxi som kör oss sista biten till båten.
Min själ hinner inte med. Förflyttningen från vitsippor till jordgubbar, från fågelsång till bilkaos, från glesbygd till mångmiljonstad går för snabbt. Jag blir frånvarande, trött och sockersugen, vill äta hela tiden. Det blir perfekt med åtta timmar buss över bergen imorgon.
Dagens middag åt vi vid ett rangligt plastbord. Går inte att uttala, äts med fingrarna, en slags inbakad pizza, utan tomat med finskuret lammkött och ost. Väldigt gott och mättande för tjugofem kronor.
