Framtiden väntar inte.
Äntligen pensionär. Jag tänker det ofta. Äntligen är tiden min.
Den här sommaren är det mesta annorlunda. Jag är ledig. Ändå är dagarna minst lika intecknade som förr. Sen vi kom hem från Samos har tiden flugit iväg. Jag tittar igenom bilderna i mobilen och undrar när jag var med om allt detta? Underbara bilder av glada barn, lyckliga stunder med familjen och idylliskt sommarlov. Ingen tog förstås några bilder på trötta mormor som inte riktigt orkade hänga med.
Nio stycken signeringar har jag klarat av. Min bok har fått ett mottagande som jag inte kunde föreställa mig, jag har fått så mycket bekräftelse som någon kan begära och drömmen om att bli författare är faktiskt förverkligad. Nu är det bara att fortsätta, dörren till författarlivet är öppnad. Visst är jag tacksam, visst är jag glad. Och samtidigt inte.
Det är en brytningstid på mer än ett sätt. Mamma är borta. Mitt löneliv är över. Barnen har sina egna liv. Förmodligen är det helt naturligt att vemodet kostar så mycket energi just nu, och har gjort det hela sommaren.
Tre magsår hittade doktorn under gastroskopin för ett par veckor sedan. Fast jag slutat stressa och nästan aldrig dricker kaffe. Jag bär ingen klocka, vaknar alltid av mig själv, tänker på att inte skynda, struntar i krav och måsten så gott det går. Men magen låter sig tydligen inte luras. Stressen lurar på ett annat plan. Livet, hur blir det nu? Kommer jag att hinna med allt jag vill? Barnbarnen, böckerna, båtlivet. Att det är nuet som räknas är helt enkelt inte sant. Aldrig har framtiden varit så viktig som nu.
Kommentarer
Visst är det så att oavsett hur bra man har det så smyger sig vemodet in när man inser att framtiden inte räcker till. Var rädd om dig Katinka.
Hej Katinka! Jag har sträckläst din bok och det händer inte ofta, så det är avsett som en komplimang! Jag kunde höra Katinkas röst och jag kunde leva mig in i att gå på de beskrivna platserna varav jag kände många rätt väl. Den var spännande även om det för mig var viktigast med beskrivning av omgivningar och personer.
Hälsningar Karin
Tack Karin, jag blev så glad av detta! Kram.
Jag har gått på övertid några år och jobbat på, under vintern och våren med 4 olika projekt, både lättare och tyngre. – Detta var näst sista gången, sade sköterskan på blodcentralen, som du lämnar blod. 70 år och sedan ska man ha blodet för sig själv. Oj, om jag ska hinna med det jag tänkt och inte tänkt är det läge att ta beslut. Alltså pensionerade jag mig på riktigt 1 augusti. Och det känns otroligt skönt. Ingen som helst åldersnoja, utan bara ett accepterande av de 70 åren, och en stor portion nyfikenhet och tillförsikt inför det nya livet som riktig pensionär och med projekt som är helt och hållet mina egna. Ingen prestation mot andra, bara för mig själv. Jag är fatt mig själv och njuter av att se tågen rusa förbi eller som stinsen som gick och satte sig vid station på sin livs första semester: -Där kommer ett tåg, de ger jag faen i. Och där kommer ett te, de ger jag osså faen i.
Tack Hans, du min äldsta och bästaste vän och förebild (utom just det där med att du jobbat på ända till 70).
Härligt ärligt du skriver. Har just varit hos dina grannar och sett din bok. De gillade den så den kommer jag att köpa.
Jag gick i pension två år tidigarel än tänkt efter en hjärnskada jag fick när jag slant på en isfläck.
Men jag har det bra med 52 veckors semester (jobbar lite emellanåt på semestern) – och allt jag gör nu är after work.
Segling i Medelhavet några månader varje år är som en lisa för själen. Går helt ner i varv och bara är. Härligt att kunna göra och inte bara drömma om.
Hoppas du hittar de där stunderna av att bara vara – antingen det är i båten eller med barn och barnbarn.
Hej Lasse, tack för tröstande ord! Visst är det konstigt att det är så lätt att ”bara vara” i båten, och så svårt här hemma?
Hej Katinka,
Du har verkligen kloka pennpals och jag kan väl bara lägga till att vid 65+ har man all rätt i världen att vara egoistisk och njuta av att själv få välja vad man skall göra.
Visst är det väl skönt att låta bli att sätta på sig armbandsuret på morgonen!
Hälsar Arne i Stenungsund
Tack Arne! Dina ord värmer. Nu gäller det att få förnuft och känsla att gå i armkrok…
Ta hand om dig!
Det är fantastiskt när livet flyter på och är bra på så många sätt, men också ofta då som folk bränner ut sig. Att prioritera bland alla dessa saker som man faktiskt tycker om att göra är mycket svårare än att prioritera mellan tråkigt och roligt, trots allt …
Jag hoppas att du finner ett sätt att få ihop ditt nya livspussel, så att du hinner njuta av alltsammans!
Hur som helst. Boken! Jag har precis läst ut den. Den är underbar! Jag är så vansinnigt imponerad! Jag hade egentligen inte så mycket förväntningar, var mest nyfiken … men när jag väl hade börjat ville jag helst bara ligga nedkrupen i sängen och läsa tills den var slut. Livet ville annorlunda, förstås, den tid då jag kunde ägna all vaken tid åt att läsa en bra bok är förbi, men … nu är den slut, och det är med viss saknad jag kommer att lägga den i bokhyllan. Jag håller tummarna för en fortsättning, men jag tycker att du skall njuta riktigt ordentligt av den här framgången innan du begraver dig i arbete igen!
Kram!
ps. Det finns en ”review” på GoodReads också, om du är nyfiken 😉
https://www.goodreads.com/review/show/1723230943
Kommenteringen är stängd.