5 september. Patmos.
Nu är jag gift med en 68-åring. En märklig tanke som är svår att koppla samman med verklighetens outtröttlige muskelknutte. Efter födelsedagsfrukosten ombord gick vi från vår sommarparkering på Samos kl 11.30. Vi har anmält oss till Göran Schildt Memorial, en årlig tredagars regatta som utgår från Leros och startar den 11 september. Planen är att vara på Leros den 9e och ta det lugnt på vägen dit.
Efter bara en vecka i Samos Marina är vi ganska trötta på allt fix, och på att ligga stilla i hamnen. Bytet av den utslitna dämparen mellan drev och motor är avklarat, liksom installationen av batteriövervakare och nytt kylskåp. Allt fungerar perfekt, det är en stor lättnad att slippa knackningarna från motorn.
Det var tänkt att en massa annat underhåll också skulle göras nu. Slipa och lacka dörrar och inredning i styrhytten till exempel. Men det får vänta tills svalare tider när det yr mindre sand i luften. Efter en sommar hemma utan båt längtar vi verkligen ut på vattnet. Tur att våra vänner Ingrid och Rolf tipsade om den här regattan när vi träffades på Öppna Varv i Ellös!
Vi fick en ljuvlig segling till Patmos. 6-7 m/sek och slör. Delfinbesök. Molnfri himmel. Det finns inte mycket som slår känslan att stänga av motorn och känna vinden fylla seglen. När vi kom fram valde vi en stilla ankarvik norr om själva staden Skala som är ett surrande turistcentrum tack vare sitt berömda kloster.
I ankarviken låg fem andra, större segelbåtar. (Alla är förresten större än vi. Medelstorleken ligger numera nånstans runt 50 fot.) Vi smet längst in närmast stranden och la oss på 5 meters djup. Odd snorklade ut och kollade att ankaret tagit. Det var inte idealisk botten, sjögräs som hindrar ankaret att gräva ner sig ordentligt. Även om vi har larm som varnar om båten börjar dragga, så är det inget roligt scenario att bli väckt i kolmörker och behöva ankra om. Men väderprognosen var bra och med 30 meter kätting somnade vi trygga efter en fin middag på tavernan på stranden. Vegetarisk moussaka, fyllda auberginer och retsina förstås.
Sen är det en annan historia att vi vaknade på morgonen till 6 m/sek rakt in i viken, vinden hade vänt 180 grader under natten. Fem minuter senare tjöt ankarlarmet.
Odd firade födelsedag i sin rätta omgivning och mobilen hade täckning hela vägen över Egeiska havet.
Ipaden med navigationsappen visar både framåt och bakåt.
På stranden vid Samos marina.
Allt kan tydlgen gå sönder. Till och med golvet i toan.
Batterifix. Med den nya batteriövervakningen vet vi precis hur mycket laddning vi har.
Kommentarer
Grattis Odd!
Från Ängön
Tack Pia, Odd hälsar tillbaka!
6 m/sek???? För lite kätting eller för snävt alarm.
Ann-Sofie, kanske för snävt alarm. Men vi låg nog lite för nära land för att det skulle vara hälsosamt när vinden vände från västlig till ostlig, rakt in mot stranden.
Hej, mycket fin berättelse och mycket snygg blogg. Du vet väl att 68 nu är som 48. Så tänker jag, som är i samma ålder. Den tanken lever man gott på ! Önskar en fortsatt fin seglats på haven och i livet.
Ha det gott och hälsa Odd. Är inte vovven med?
Nej Lars-Ove, Sigge har det mycket bättre hos sin uppfödare när vi seglar. Han gillar inte när det lutar, inte att vara ombord så många timmar i taget och inte att det är så väldigt varmt. Dessutom finns här massor av lösa, halvvilda hundar. De är snälla mot människor men gillar inte nya hundar. Vi vill inte lämna Sigge ensam ombord och gå iväg på egna utflykter. Han älskar att vara hos Marina i skogen på Orust!
Kommenteringen är stängd.