1100-talsklostret med den omgivande byn Chora uppe på Patmos högsta berg är byggt till helgonet Johannes ära. Det är en av kristendomens viktigaste vallfärdsorter. I en grotta på berget fick Johannes de uppenbarelser från Gud som sedan blev Bibelns Uppenbarelseboken. Scala, huvudstaden på Patmos, lever helt och hållet av klosterturister som väller in med stora kryssnngsfartyg, färjor och andra farkoster. Gästhamnen är full av charterbåtar, jättelika katamaraner och turkiska gulets, vackra traditionella tvåmastade skutor som byggts om för privat chartertrafik. Bredvid oss låg en välskött gulet från Bodrum med sin turkiske kapten Sezayi, två besättningsmän och ett stort sällskap från Sydafrika.

Vi tog första morgonbussen upp och var nästan ensamma ett par timmar. Vi strosade omkring i klostret och de smala gränderna i Chora, häpnade över tusenåriga handskrivna böcker i museet, njöt av friden och den vidunderliga utsikten. Känslan att befinna sig på helig mark mark försvann abrupt när invasionen startade vid elvatiden. Det kunde liknas vid när Liseberg öppnar för säsongen.  Några grekiska tanter som åkt färja sju timmar från Athen trängde ihop sig bredvid mig på en smal bänk och bjöd blidkande på söta kakor. Italienska, tyska och engelska surrade i luften när guiderna gick igång med sina grupper. Vi vandrade ner från berget i stekande hetta och flyttade oss från gästhamnen till en ny, underbart fridfull ankarvik. Den syns längst bort till höger på bilden.

Här ligger bara vi och en e n o r m 58 meter lång segelyacht. Någon fyller år ombord, nyss brakade ett evighetslångt fyrverkeri loss. På bilden syns segelbåtens belysta mast. Lika hög som de högsta raketerna…

Min första fisk i Medelhavet! Den nappade på min metkrok och fick simma tillbaka till sina kompisar.