På Bohusläns museum i Uddevalla finns alla nummer av Bohusläningen sen tidernas begynnelse på mikrofilm. Man kan gå dit och läsa dagens tidning från augusti 1904. Här finns även Nya Lysekils Kuriren, Lysekils Posten och flera andra lokaltidningar.  Nu har jag suttit i det lilla arkivrummet i två dagar och läst tills ögonen inte orkar mer.

Annonserna är intressantast, tätt följt av arga insändare från strejkande stenhuggare. Nu vet jag till exempel att en biljett till Amerika med världens största ångare Hvita Stjernlinjen kostade 60:- Jag har lärt mig att en normal månadslön för en fabriksarbetare kunde vara 80 kr. Många annonsörer söker arbetsvilliga jungfrur. Pigor söker bättre familjer. Hem på landet finns för fosterbarn. Gift ladugårdskarl får hyra gratis mot att hustrun hjälper till med mjölkning. Hösten är rätta tiden att bekämpa vägglöss.

Bara män med viss inkomst har rösträtt 1904, och vår kung Oscar är även Norges kung. Prima hästkött säljes. Det varnas för vit slavhandel, fattiga flickor köps för 1000kr och utlovas falskeligen arbete som guvernanter i Sydamerika.

På museet fick jag också tips om boken Husmödrar i Bohuslän 1938. Tidsstudier av 13 vanliga kvinnor på småjordbruk i Bohuslän, utförda på beställning av en statlig kommitté. Bara i en av de studerade gårdarna finns indraget vatten och el. Alla har utedass, eller ”avträde”.  Boken går inte att sluta läsa. Där beskrivs en dag hos änkefru Gren med åtta barn 5 – 17 år i ett ”ganska förfallet” boningshus utan vatten, el eller avlopp, med kor, grisar och höns. En fru Berggren har sju hemmavarande barn mellan 4 månader – 16 år, utan el, vatten eller avlopp, ingen källare, skafferi i vedboden. Det bärs in vatten i hinkar till hus och stall, det bärs ut smutsvatten som hälls på marken, det matas höns och kalvar, tvättas blöjor, bakas, diskas, mjölkas, lagas mat, packas matsäck till skolan, stoppas strumpor. Och hela dagen hålls elden i köksspisen vid liv. 1938!

Nödvändig research eller prokrastinering (=konsten att uppskjuta)? Det blir mer och mer spännande ju djupare jag dyker i de gamla källorna. Jag vill ju att detaljerna ska bli rätt och tidsmarkörerna trovärdiga, även om berättelsen är påhittad. Snart måste jag nog ge mig upp till ytan igen, annars blir det ingen bok skriven.

”Protest mot dagens recension i GP!” stod det i ett mail idag. En läsare hörde av sig och tyckte att Diktaren blev orättvis bedömd. Va? GöteborgsPosten har ju recenserat en gång redan, i somras? Inte precis den bästa recensionen jag fått, men att över huvud taget bli uppmärksammad i GP är stort. Av någon anledning publicerades den idag igen. De har väl inga journalister kvar utan är tvungna att återanvända gammalt material…

PS Idag kom magasinet På Kryss med en artikel som jag skrivit och fotat. Så snyggt layoutad över två hela uppslag. Dessutom en artikel på deras webbsida : http://www.pakryss.se/ombyttaroller