Lördag kväll, och vi är tillbaka på Samos med en oljeläckande motor, efter 54 distans återfärd nonstop från Cykladernas östra utpost Levitha. Vi får räkna med 1 – 4 dagars fördröjning innan vi kan ge oss av igen. Imorgon står Zlatco, mekanikern beredd att hjälpa oss, fast det är söndag och sen första maj.
Men shit happens, nu vill jag berätta om Levitha. Tack till Rolf på Blue Pearl som tipsade om den här ankringsviken. Som en blindtarm ligger den omfamnad av steniga kullar där hundratals getter skuttar och bräker. Deras bjällror klonkar och plingar hela tiden. Här finns ingen mobiltäckning, ingen befolkning utom en getfarmare och hans fru, inga vägar utom getstigar, ingen hamn utom några bojar som getbonden lagt ut. Vi var aldrig iland, eftersom vår dinge fortfarande är nedpackad i lastrummet.
När vi förtöjt som enda båt gled en märklig katamaran in efter oss. Utan storsegel men med två vridbara master som fungerar som segel. Vi bjöd in Jerry och Tim från Colorado på ett glas vin i sittbrunnen, och de berättade att de ätit middag i getbondens ”taverna” för sexton år sedan, och nu ville göra det igen. ”Vi satt i deras kök, och delade deras middag, och jag fick mata en killing med nappflaska vid bordet”, sa Jerry. De försvann uppför en getstig för att anmäla sin ankomst. Sent på kvällen såg vi dem lysa sig tillbaka med ficklampa. Nästa gång ska vi också!
Vi hade en fantastisk segling från Patmos till Levitha, och därför märkte vi inte oljeläckaget i motorn förrän vi lagt till i viken. Det var +20C i vattnet, ner med badstegen. Men herregud som det ser ut runt avgasröret! Svart, sotigt klet i hela aktern! Det blev en orolig natt innan vi bestämde att vända hemåt igen.
Idag har det varit stiltje hela dagen, havet helt blankt, ett och annat delfinbesök, tio timmars motordunk. Men motorn höll hela vägen, Cykladerna ligger kvar och imorgon är vi bjudna på barbeque!
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.