4 oktober. Medelhavsdieten i verkligheten.

Du tror kanske att seglarlivet i Grekland innebär en massa mysiga middagar på små tavernor vid kajkanten? Det är väldigt långt från sanningen. För det första är det oftast samma standardrätter överallt, och inte alltid varken varmt eller vällagat. För det andra är det förutsägbart och rätt tråkigt att äta på restaurang. Även om det finns skimrande undantag. Såna kvällar minns man, och det beror alltid mest på att man åt i trevligt sällskap, mindre på själva maten. För det tredje skulle det bli orimligt dyrt. En middag för två när man delar på både förrätten och huvudrätten och bara dricker öl och cola light, kostar ungefär 25 €. Det är inte dyrt för en utemiddag, men ohållbart som vana, i alla fall för oss.

Trots allt detta så äter vi aldrig så lyxigt och vällagat som under de månader vi seglar. Nio av tio middagar, eller fler, lagar vi nämligen ombord. Det brukar vara jag som letar reda på något smarrigt lchf-recept på nätet, sen hjälps vi åt med tillagningen. Pinfärska råvaror köps där vi är just då, av fiskaren, slaktaren och grönsakshandlaren. Eller från flakbilen som kommer tidigt på morgonen här på Leros, fullastad med lokala frukt och grönsaker. Eftersom kylskåpet är så litet, och det varken finns frys eller skafferi, måste man handla ofta.

Ikväll kunde vi äntligen äta den falska potatisgratängen lagad på rättika, som jag fick tips om på Matdagboken. Potatis ingår ju inte i min kost numera. Rättikan fick beställas av grönsaksaffären från Aten. På grund av den svåra stormen i helgen var alla färjor inställda och inga leveranser kom, men i tisdags fick jag till slut mina rättikor. Till gratängen åt vi ostfyllda lammfärsjärpar, också ett MD-recept.

Igår lämnade vi Samos och nattankrade efter en hel dags segling i en fin vik på ön Lipsi. Idag har den nordliga vinden blåst oss vidare söderut till vår favoritvik på ön Leros. Här har tavernaägaren lagt ut bojar som man får använda. I gengäld förväntas man äta på hans taverna, åtminstone någon gång.

Bästa grönsaksaffären.

Ett jättelamm? Nä,  slaktaren showade bara. Köttet styckas och mals medan man väntar. Man får välja mellan grovmalet eller finmalet. 600 gr lammfärs kostar 45 kronor.

Grekisk rättika

Ankarviken på Lipsi, där gratängen tillagades. Någon ugn har vi inte, bara en burkugn, en Omnia, som placeras ovanpå gasspisen och fungerar suveränt.

Lammfärsjärpar med ostgömma. Supergott recept från Matdagboken.

Dagens naturhamn – en vik på Leros med utlagda bojar. Efter ännu en lyxmiddag ombord med gratäng och lammfärsjärpar gungas vi till sömns vid vår trygga boj.