Jag trodde inte att det var så långt upp till radiomasten, då hade jag stoppat i mig lite frukost innan vi gav oss av. Det blev nästan tre timmar och artontusen steg, hälften i uppförsbacke, innan vi var tillbaka i båten, väldigt trötta. Som tur var fanns kokta ägg i kylen, sällan har ägg smakat så gott.
Eftermiddagen har jag vilat bort, simmat lite runt båten, vattnet är fortfarande +23C, diskat (tar låång tid när man ligger vid boj och måste spara på vattnet) och gjort ingenting. Snart blir det middag, rester av en vegetarisk gryta, lammkorv och coleslaw.

Vi ligger kvar vid Aloni tavernas boj i viken Xerocampos på Leros. Imorgon vänder vi norrut igen, mot Lipsi. Odd är frisk efter att ha legat utslagen av nån sorts virus i två dagar. Våra vänner Lena och Rolf har dragit vidare till Kos, och kanske Turkiet. Under eftermiddagen fylldes viken på med nya bojliggare. Tyskar, engelsmän, en dansk, en finsk. Bland båtarna syns en Svan, ett holländskt hembygge, ett par Hallberg Rassy, flera Bavaria. Bara någon enstaka charterbåt. Inga catamaraner!

Idag skulle min pappa ha fyllt 114 år. När han var lika gammal som jag är nu, var jag 23 år. Jag minns precis min livssituation då, och att jag tyckte pappa var urgammal. Mamma var bara lite över femtio. Jag undrar om pappa kände sig gammal vid 68? Jag gör det absolut inte.

Min Garmin aktivitetsklocka registrerade 236 intensiva minuter, och ansåg också att jag efter vandringen bör ha 34 timmars återhämtningstid. Så det är kanske inte så konstigt att jag fortfarande är lite medtagen. Här kommer därför en bildkavalkad utan så många fler ord.

Radiomasten på Leros högsta topp, 330 möh.

En glad, ung vallhund lämnade sina getter och tyckte det var roligare att valla oss. 

Kommer ni eller? Vad väntar ni på? Om vi stannade upp för länge kom han skuttande och puttade på våra skor.

Utsikt bort över Kalymnos och Telendos.

På väg ner igen. Ellem skymtar vid boj en bit ut i viken.

Tillbaka i båten var det mer än ljuvligt att hoppa i vattnet. En dag att minnas. <3