Lördag är barnkalasdag i Pythagorion. Precis som hemma, är det poppis att förlägga kalaset till ett ställe där det finns mat och underhållning. Marco som driver marinarestaurangen har smart nog investerat i en hoppborg. Den står inomhus och pumpas upp av tryckluft när det är kalasdags. Dessutom har han ordnat med lampor som lyser upp vattnet och förvandlar hamnbassängen framför restaurangen till ett välbefiskat akvarium där ungarna fiskar med håv och säkert trillar i då och då. Flytvästar på barnen? Ha, ha.

En annan skillnad mot hemma,  är att alla föräldrar också deltar i kalaset. För deras underhållning finns den obligatoriska väggteven. Restaurangen är på så vis fullsatt varenda lördag. Den är öppen året runt, jag misstänker att det främst är Marcos hobbyprojekt och livsuppgift. Den kan omöjligt löna sig. Men han är där hela dagarna, känner alla och umgås hela tiden med en eller flera lokala greker och marinaliggare. Spelar backgammon, ser på teve eller bara pratar. Världens vänligaste man.

Annars händer inte så mycket. Jag skriver, läser, promenerar, handlar, lagar mat och simmar. Sen är dagen slut. Jo förstås, oliverna. Jag kan inte låta bli. Idag blev det en burk till, så nu har jag plockat drygt tre kilo. Imorgon har jag lovat mig själv att det blir sista promenaden bort till träden. Jag har kollat med Marco att det inte räknas som stöld att ta vara på oliver som ingen bryr sig om. ”Hälsa bara från mig om någon säger nåt”, sa han. Jag går dit tidigt imorgon. Det är ju söndag, och förhoppningsvis inte så mycket trafik på vägen.

Fallfrukt.

Kvällspromenad.