2018 blev året när jag vände skutan, satte ner foten, ja ni vet allt det där. Kort sagt, bestämde mig. Det har betytt en ny kropp, en ny livsstil.  Ett helt år gav jag viktresan, ett helt år har jag helt egoistiskt och hänsynslöst fokuserat på MIG och min hälsa. Det har inneburit nya vanor både vad beträffar kost och motion. Inte bara för mig, förstås, men Odd har inte klagat. Förutom att vi äter godare och bättre än någonsin, har han fått en helrenoverad fru. Allt som begränsade mig och gjorde mig sjuk och otrevlig, är borta idag, tillsammans med tjugo kilo överflödigt, skadligt kroppsfett. Det har kostat tid och mentalt fokus, det har inte blivit speciellt mycket författande under det här året. Men det har varit värt insatsen.

Nästa år ska jag satsa på skrivandet. Berättelsen finns där i form av drygt fyrahundra sidor text, men i manuset gömmer sig en kärna som jag inte har hittat än. Förmodligen för att jag inte lyssnat tillräckligt koncentrerat. Jag längtar efter att äntligen kunna ta mig tid till det.

Att skriva klart boken är inte det jag menar med att sikta mot stjärnorna. Det är istället utmaningen jag antagit från en av mina nya bekanta på Matdagboken.se Signaturen Tita är 74 år och löpare, och sprang sin första Tjejmil som 69-åring. Det tänker jag också göra. Anmälningsavgiften är betald, den 31 augusti startar jag i Stockholm. Nån mer som är sugen att hänga på?

• Nyårsmenyn här hemma ser ut såhär i år: 
• Rökt rådjursbog med rotfruktsgratäng
• Grönkålssallad med tahinidressing (svt.se/recept)
• Kokta rödbetor med riven chevre och honungsdressing
• Hårdost (Gruyere) med förföriska russin
• LCHF-paj med citrongrädde och björnbär, (alternativt Romtopf med rysk yoghurt för den som klarar av den mixen av socker och alkohol mitt i natten – inte jag!)

Året på gymmet avslutades idag med ett timslångt spinningpass. Tolv seniorer kör tills svetten rinner lika ymnigt som cidern vi bjuds på efteråt.