7-8 maj. Turkisk blues.

Igår kväll skrev jag ett missmodigt inlägg om de senaste dagarnas vedermödor. Än en gång hade vädret ändrat våra planer, vi tillbringade natten till tisdag i den jättelika marinan i Marmaris där Ellem ska stå på land i sommar. Marinan har tusen båtplatser i vattnet. Det var fullt, vi blev anvisade kajen där toapumpen står, alldeles intill den dubbla sjösättningsrampen där två jättelika kranar sjösatte båtar på löpande band, under ett helvetiskt oväsen.

På morgonen fortsatte vi söderut, fyra timmar över öppet vatten. Ingen segelvind men vågorna rullade fortfarande mäktiga efter den senaste veckans hårda blåst och jag blev tvungen att ta en sjösjuketablett.  Vinden började igen medan vi försökte ordna till en trygg ankring för natten i en trång vik mellan branta, skogklädda bergssidor. Vindbyar snodde runt från alla håll. Till slut låg vi med både en lång lina fastknuten iland och två ankare utlagda i V-form från fören. Nattmörkret var kompakt, utan måne.

Idag känns det helt annorlunda och jag väljer att inte publicera min handskrivna klagolåt. Sådär kan det vara. Nattsvart ena dagen och ljusblått nästa. Undrar om det finns något mönster? Jag skulle kanske titta tillbaka på våra tidigare seglingsperioder och kolla när känslorna av hemlängtan och depp dyker upp.
Allra längst in i bukten Ekincik, bara en liten bit från vår nattvik, hittade vi den perfekta hamnen. Den rymmer bara ett tiotal båtar, är helt nybyggd och finns inte med i Heikells pilotbok annat än som turbåtshamn. Vilken tur att vi chansade och gick ända in bakom vågbrytaren för att kolla. Lite längre ut i bukten mynnar det berömda Daliandeltat med den antika staden Caunos. På sommaren är detta ett ”very crowded” turistmål, men nu ligger turbåtarna sysslolösa vid kajen.
Vädret är lika konstigt här som hemma, fast tvärtom. Kallt och blåsigt. Alldeles för kallt att sitta ute och äta middag. Vi myser nere i salongen och sover med två yllefiltar.

Vart går vi imorgon? Vi startar klockan sju och går mot Göcek. Det ser ut att vara lugnt några timmar på förmiddagen. Sjögången får man stå ut med. Planen är att fira min 69-årsdag i Fethyie. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Kvällsgrillning.

Odde rodde ut vårt extraankare.

Stackars kossorna går fritt men stapplar fram med frambenen hopbundna med huvudet.

Så här fint är det också ibland.

På väg ut från Marmaris körde vi nästan på en stor sköldpadda.