Lipsi och Arki. Öar att längta till.

När jag skriver detta ligger vi i hemmahamnen på Samos och väntar på ett åskvädret som ska dra in under natten. Imorgon lyfts Ellem upp på land, och i övermorgon är vi hemma i Sverige igen. Det känns overkligt. Jag längtar verkligen hem nu, till barn och barnbarn och grönsaksodlingar. Men samtidigt har den senaste veckan varit som en propagandafilm för segelsemester i Grekland. Som om Dodekanserna inte vill släppa hem oss utan att vi fått en grundlig påminnelse om varför vi en gång valde att segla hit, och hur det kom sig att vi fastnade just på Samos.

Vi blev kvar på Lipsi i tre nätter. Det är en ö helt utan resebyråhotell, hit kommer bara öluffare för att bo på något av pensionaten. Hamnen är skyddad och bra, och samhället fortfarande genuint grekiskt. Bara det att här finns tre stycken ouzerier! Alltså små serveringar där man beställer ouzo och på köpet serveras några små assietter med tilltugg, som små bitar grillad bläckfisk och diverse goda men ofta okända röror av grönsaker eller fisk. Det sitter lika mycket ortsbor som turister vid de rangliga borden, bara en sån sak.

På Lipsi var det dags att börja räkna dagarna. Vi måste pricka in en dag med fint väder i Samos marina för att hinna spola av, torka och ta ner segel innan upptagning som var bokad till lördag. Nu behagade vädret plötsligt vara på vår sida. Vi skulle kunna unna oss att stanna två nätter i sagolika minihamnen Port Augusta på ön Arki, och kanske räkna med sällsynt segelvind sista sträckan till Samos.
Det är svårt att beskriva Arki i ord. Det är en så speciell plats. Egentligen bara en otroligt karg och klippig ö med en liten by och tre tavernor vid en stenkaj inne i en trång vik med fler fiskebåtar än gästplatser. Varje gång man lyckas få plats här känns det som att man har vunnit på lotteri. Vi ligger för ankar med aktern mot kajen, det kostar inget men man äter förstås på en av tavernorna. Färsk fisk, fångad samma dag av någon av fiskarna, eller av Nicolas som är född här. Från maj till oktober bor han här hos sina föräldrar och driver tavernan, medan fru och barn är kvar i Polen. På dagarna kan man höra honom prata med dem i långa samtal på Skype, från ett hörn i tavernan. Odd frågade om han har en restaurang i Polen också? Nej, på vintrarna ägnar han sig bara åt att ta hand om familjen. Jag frågade om det inte är svårt att vara borta så länge från dem? Jo, men vad ska vi göra, det finns ingen annan möjighet, svarade han sorgset.

På Arki lärde jag mig fiska kalamares för tre år sedan. Nicolas kom ihåg det, och tipsade mig om att lämna kajen och gå runt viken ut till färjebryggan istället. Där fanns småsillen som kalamarisen jagar på natten. När Odd och jag kom dit vid 22-tiden stod två soldater och fiskade med kastspö. Den ene var pratsugen, Odd fick en lång lektion i historia och politik. Han hade varit i FN-tjänst i Bosnien och hade kunskaper och åsikter om såväl Alexander den store som Trump och Boris Johnsson. Han berättade att det pågick en manöver på ön och att generalen skulle komma i helikopter nästa dag.
Under tiden fiskade soldatkompisen med sitt spö, och jag med min traditionella kastrev. Jag fick två stora kalamaris, han fick en liten sepia, en mindre sorts bläckfisk. När vi bröt upp och gick tillbaka till båten, kom han och gav mig sin fångst. Fångsten fick tillbringa natten i en plastpåse i kylen, som jag lärt mig.

Nästa morgon gick jag till den grunda lagunen vid fiskehamnen för att rensa den. Där satt redan en man och rensade morgonens fångst av barracudas, och när han såg mina valhänta försök med saxen sa han: Give me!
Innan vi kastade loss för att gå mot Samos hann vi uppleva generalens ankomst i helikopter.
Igår avnjöt vi så den godaste middagen hittills på hela den här resan. Friterad kalamaris med stekt potatis och pressad citron. Till det smörslungade färska haricots verts. Konstigare behöver det inte vara.

Utsikt över Lipsi.

Fullt vid hamnpiren på Lipsi.

Varsin ouzo med tilltugg före middagen i båten.

Nyfångad bläckfisk på tork i solen innan den grillas på kvällen.

Ellem vid kaj på Arki. Öns enda (?) bil fastnade också på bilden.

Badstranden på Arki har man ofta för sig själv. Här kan man snorkla över knallgula koraller.

Vad gör man på Arki på vintern? Snickrar modellbåtar! Alla har verkliga förlagor, även flyktingflotten…