15/9 Det blir sällan som man tänkt sig.
Imorgon flyger vi hem, en vecka för tidigt. Och vi ligger kvar i Samos Marina. Dels beror det på en envist blåsande meltemi som gjort det omöjligt att ta sig över cykladerna inom rimlig tid. För att hinna över behöver vi fyra dygn utan meltemi, dvs med vindar på max 10 m/s. (Det blåser alltid mer än prognosen säger, men bara man inte har vinden emot sig och vågorna inte är alltför stora, så funkar 12-15 m/s också.) Flyget från Athen den 22e och Emmas dop den 25e kan vi inte riskera att missa. Alternativet att bli inblåsta på någon ö, tvingas lämna Ellem där och ta färja till Aten känns inte lockande.
Dessutom är jag tvungen att undvika solen, pga medicinering med antibiotika. En fästing råkade följa med från Sverige, och blev sittande på ryggen i godan ro en hel vecka, innan smärtan tvingade mig till en doktor. En ny hudtumör trodde jag, men hon skrattade lättad och tog bort världens största fästing under mitt skulderblad.
Nej, segla över Cykladerna i burka funkar inte. Nu håller vi bara tummarna för att planet från Samos till Aten inte blir försenat imorgon. Igår var en riktig deppardag, den värsta på hela resan, när allt krånglade.
Att slippa liggande bilder verkar omöjligt. Jag ger upp.
