Stormen före lugnet.

Idag skulle jag ha hämtat lille L i stan. Han skulle ha fått en extra jullovsdag hos farmor och farfar, och store L skulle ha fått en sista effektiv arbetsdag före ledigheten utan att behöva tänka på dagishämtning.  Men, men. Istället blev det frossa och feber och ont i halsen. Först lille L och sedan hans pappa. 🙁

Hoppas de kryar på sig till imorgon och kan ta sig hit. Annars får jag köra sjuktransport.  Bara lille L blir tillräckligt frisk för att umgås och fira jul så får väl hans pappa stoppas ner i någon säng och bli ompysslad.

Imorgon kommer Tiny med mamma och pappa från Göteborg också, och store J från Kalmar. Gamla sommarhuset är uppvärmt och väntar på dem. Här hemma är redan bäddat i varje vrå eftersom Stora A med familj kom idag på eftermiddagen. Vi har också hunnit köpa gran, bära in den och klä den.

Nu blir det full fart i tre dagar. Stoj och skratt, jage genom huset, upp och nerför trappor och ut på altanen och en överlycklig Sigge som trissar upp allting ännu mer. Mat och prat och spel och promenader. Diskmaskinens trevliga brummande utan avbrott. Barn överallt och hela tiden. Inget gräl och bråk, det är det märkvärdiga, kusinerna är aldrig osams. OM någon skriker ilsket är det Tiny som inte får sin vilja igenom.

Lika plötsligt som julkaoset drabbar huset, lika plötsligt upphör det. Inom loppet av ett par timmar på Juldagen förbyts den glada kakafonin mot ödslig tystnad. Då känns det riktigt tomt ett tag, innan man vänjer sig. Det är stor skillnad på att bara vara två personer och att vara en familj på tretton.