Fredagens nya bekanta: Taxichauffören som körde oss till Bahia Feliz när bussen inte kom. Björn som driver Rockyadventures.com som ordnar bergsvandringar mm på Gran Canaria. Johanna som var vår vandringsguide. Två medvandrande bröder från Göteborg. En ung kille, personlig tränare, på bussen hem. Mannen som äger baren där vi drack Mohitos. Paret som driver restaurangen där vi åt världens godaste paella ikväll.
Pappa var en mästare på att slå sig i slang med främlingar. Som barn tyckte jag att han var fruktansvärt pinsam. Nu är jag tacksam att han var en sån bra förebild, omedvetet lärde han mig hur man gör för att snabbt skapa en relation med okända människor. Egentligen är jag mycket mer tillbakadragen än vad han var, och inte alls så sällskaplig. Utan honom hade jag nog blivit en riktig ensamvarg. Det hade varit en olycka, så nyfiken som jag är. Varje människa har en spännande historia. Mannen som blandar så goda Mohitos till exempel. Han är från Kenya och har bott och studerat i Ryssland i tio år, han pratar flytande ryska.
Idag har vi tillbringat en oförglömlig dag på vandring i bergen runt Santa Lucia. Svalt, brant och inte så soligt men väldigt annorlunda. Vi gick 8 km i fyra timmar och hade gärna fortsatt.
Nästa gång vill vi vandra själva och längre. Men det är inte så lätt eftersom det helt saknas kartor och inte finns någon allemansrätt. Inga leder är utmärkta, det finns mil efter mil av stigar som korsar varandra och som använts för transporter med åsnor sedan 1200-talet ( om jag minns rätt, Johanna var en levande uppslagsbok och berättade massor medan vi gick).
Kommentarer
Hej katinka.
Nu ha jag fascinerat suttit och ägnat morgonen åt din blog!
Den kommer jag följa.
Jag förstår att Ni har en fantastisk tid.
ha det fint och hälsa Odd
Oj, vilken komplimang, den finaste man kan få, att någon vill ge av sin tid. 🙂 Tack!
Kommenteringen är stängd.