Förr i tiden
Förr i tiden vaktade jag Kynnefjäll mot lömska provborrare.
Förr i tiden broderade jag flaggor och banderoller för att gå i Barsebäcksmarschen tillsammans med man och barn.
Förr i tiden skrev jag vackra dikter till min dotter om en framtid utan kärnkraft.
Förr i tiden organiserade jag bofasta i Fiskebäckskil för att försöka rädda den åretruntkultur som levde hos det fåtal familjer som fortfarande bebodde de gamla kaptenshusen. Då.
Förr i tiden satt jag höggravid (med tvillingar) i en TV-diskussion (var det Siewert?) och skällde på fega politiker och rika sommargäster.
Igår fick jag överraskande och väldigt kärt besök av min bästis från den tiden. Vi har inte träffats på mer än 25 år.
Hon är flera år äldre än jag och fortfarande lika brinnande som då.
Vad har det blivit av mig? Det enda som kan göra mig riktigt rasande nuförtiden verkar vara den styva kulingen som blåser sönder mina rosor och min magnolia.
Kommentarer
Det här var roligt, men inte så insiktsfullt. Du brinner ju fortfarande, om än för andra frågor. Och kommer alltid att brinna med en stark och ilsken låga.
Tack kompis, antar det var en kommentar avsedd att trösta? 😉 Jobbar på att omvandla min låga till mer innerlig än ilsken.
Incredibly beautiful and tender branch! Great colours!
Kommenteringen är stängd.