Skrotar omkring, funderar och samlar tankarna. Snart ska jag börja redigera och fortsätta med det hela dagen.
Igår var vi på middag hos gamla, goda vänner, såna där som man kan vara alldeles sig själv tillsammans med. Det var en sån kväll som får mig att minnas hur det egentligen är, att jag inte behöver vara orolig över mitt lilla fåtal vänner och mitt fattiga sociala liv. Den där stressen jag kan känna när jag läser om hur viktigt det är med ett rikt och finmaskigt socialt nätverk, att kvinnor med många väninnor lever mycket längre, osv osv.
Tack, men jag har ju så det räcker! 🙂
Hittade dessutom en bok i min väninnas bokhylla som jag omedelbart köpte på Bokbörsen, fast vi kom hem mitt i natten.
Boken om Selma Lagerlöf. Livets vågspel. av Vivi Edström. Slutsåld på förlaget men givetvis fanns den i min favoritbokhandel på nätet. I nyskick. för 120:-
Den här glastavlan som jag gjorde på en glasmålningskurs hos Ewa Evers blir jag mer och mer förtjust i. Det är en kombination av foto + måleri. På kursen tyckte jag den var misslyckad, kladdig och ful, bara ett experiment. Men Ewa sa: ”Kassera den INTE! Den är jättefin!”
Och nu händer alltså det konstiga att jag gillar den mer och mer. Varför? Undrar just om samma sak gäller för texter jag har skrivit och sedan strukit? Det vore ju bra om somligt av alla ratade meningar, stycken och hela scener går att återanvända…
37/365 foton 2013. Tema: Syskon.
Kommentarer
Kassera den inte. Den är jättefin. Jag hade lite svårt för att acceptera kombon foto/måleri på kursen. Tänkte på fotografier som färglagts förr, då det inte fanns färgfoto. Men som vi gjorde med underglasmålning på flera glas tycker jag nu är helt OK. Bara att måla på rätt sida av glaset är ju en konst!
Jag tänkte som du. Det kändes lite ”fuskigt” först. Men nu längtar jag efter att fortsätta, glasskivorna ligger där och ropar på mig. Hoppas vi ses i vår! 🙂
Kommenteringen är stängd.