30 november, Kategori: Okategoriserade
Ja, se stockholmare…
Det är ingen hemlighet att jag har svårt för Stockholm. Det är något med folks ovänlighet som jag inte orkar hålla ifrån mig när jag är där. Den kryper innanför skinnet och jag blir liten och ledsen. Jag är van att få leenden tillbaks, när jag ler mot främmande människor. Jag vet, det FINNS massor av undantag, i lördags till exempel när vi stod och vred och vände på en karta på Söder så kom det fram en vänlig dam och frågade om hon kunde hjälpa oss! Jag blev så förvånad och glad. Det kändes synd att tacka nej. Vi borde ha hittat på något att fråga henne, så att hon vågar fortsätta att vara så ovanligt vänlig mot främlingar på gatan …
Men så kommer man till Sergels torg och får alla sina fördomar bekräftade. Igen.
Kommentarer
Jag har bara varit i Stockholm en gång, men tyvärr stämmer nog det du skriver. Storstadsmentalitet. Detsamma gäller inte i Göteborg dock. Här är vi öppna och glada.
Det finns faktiskt väldigt många vettiga Stockholmare också vill jag tillägga. Skulle kunna tro att det är ungefär samma andel rötägg i alla svenska städer. Jag har i alla fall träffat en hel del (även i Göteborg)
Det var nog inte en riktig stockholmare som erbjöd sin hjälp. Det bor mest lantisar i innerstan så det var nog en trevlig norrlänning eller nåt sånt 😉
Men det finns trevliga stockholmare också, några stycken åtminstone.
Kommenteringen är stängd.