Du som inte vill läsa om en perfekt påsk när alla är vänner, barnen är snälla, maten är god, alla hjälper till och ingen bråkar, du kan sluta läsa här. Jag vill i alla fall berätta lite kort, så att jag kan titta tillbaka och komma ihåg påsken 2013 den dagen jag själv är gamlamormor och har svårt med minnet.
I år var påskfamiljen 26 personer, och det var rekord. Nu ikväll säger vi till varann att det hade faktiskt fått plats 8 – 10 till. Det är lugnande, med tanke på att det förmodligen tillkommer både en svärdotter och ett antal småbarn till så småningom. Tricket är att ha buffé och flera mindre bord i olika rum och uppmana alla (utom gamlamormor) att cirkulera och byta plats varje gång man tar om av buffén. Då hinner alla prata med alla fast man är många, och det uppstår inte ”barnbord” och ”ungdomsbord” och andra begränsande konstellationer.
Som vanligt var det knytkalas, vilket hos oss innebär otroliga mängder mat eftersom alla gillar matlagning. Eftersom var och en tar med sig hem det som inte går åt, slipper vi ändå en massa rester. I år fattades den traditionella rökta skinkan och dito fårfiolen; rökmästaren var ju med mig i Berlin veckan före påsk och hann inte med. Så nu har vi lärt oss att det blir en lika lyckad påsk även utan dessa delikatesser.
Mamma 94 var äldst, och lilla Irma 2 var yngst. Båda var till sin fördel och charmade alla.
Saknas på bilden ovan: Äggen, Janssons, pajerna, gratängerna, köttbullarna…
Saknas på bilden ovan: Äggosten, björnbärssylten, chokladtårtan som E hade bakat.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.