Käringön och Öppna varv en gång till.

Med kanalresor till Medelhavet är det precis som när man är gravid; plötsligt verkar hela världen vara full av andra i samma situation. Man ser bara stora magar. I vårt fall träffar vi ideligen på vänner och bekantas bekanta som ”been there, done that”. Det är trevligt och mystiskt och väldigt givande, och vi blev tvungna att besöka Öppna varv i Ellös på lördagen också för att prata färdigt om bl a mysiga ankringsvikar i Grekland och Italien och prisvärda marinor i Turkiet. Snart börjar vi på allvar tro att vi också kommer dit.

Men först hade vi en kväll och en natt med båten på Käringön. Jag älskar den ön, men bara före och efter säsong, när där är nästan folktomt. Det är själva samhället som fascinerar mig, min fantasibild av hur människorna levde här för bara en generation sedan, så utsatta för vädrets makter, så ensamma i världen och så nära varann på gott och ont. Att stå uppe vi lotsutkiken när solen just ska gå ner, och se ut över alla husen som tränger ihop sig i en flock runt kyrkan och ser nästan likadana ut och vänder sina ansikten mot väster allihop, det känns lika mäktigt varje gång. Men det förutsätter som sagt att man slipper möta de nutida statister i den teaterpjäs som är Käringön sommartid. Man kan enkelt se vilka hus som ägs av de få kvarvarande bofasta. Det är husen med flagnande målning eller eternitklädda fasader, ännu inte renoverade till teaterkulisser, utan fantasifulla stensättningar och omsorgsfullt inhägnade trädgårdstäppor.

Käringön har också västkustens mysigaste hamnvärd, min gamle kompis fotografen Henrik Dahlman från reklambyråtiden i Göteborg. På hans hemsida finns andlöst vackra bilder från Käringön. Här är några av mina: