Släkten är värst

I förrgår upptäckte jag att det fattades en generation högst upp i mina huvudkaraktärers släktträd. När jag fördjupade mig i familjebanden visade det sig att någon måste ha blivit mamma vid 79 års ålder. Ve och fasa.

Jag som verkligen hatar släktträd och stänger öronen så fort någon börjar prata om nästkusiner, jag har lyckats skapa en berättelse som bygger på släktförbindelser och otrohet långt bak i tiden. Över fyra generationer. Som jag tydligen inte ens själv kan hålla reda på.

Tur att det finns postitlappar, och tur att jag packade flera riktigt stora pappersark.

Efter att ha flyttat runt postitlappar tills klistret inte funkade längre, förvandlat en bror till en far och bytt namn på en emigrant, så stämmer det äntligen. Tror jag.

Från början hade jag exakta födelsedatum på varje person, men det har jag tagit bort. Det går inte att undvika att någon, om man räknar noga, får barn vid 13 års ålder längst bort där i forntiden. 🙁 Om någon mot förmodan vill roa sig med att försöka lista ut vem, så varsågod.

Idag är förkylningen mycket bättre. Vädret fortfarande ostadigt och mulet, men shortsvarmt. Jag ska strax gå ut och äta en omelett med sallad på tapasrestaurangen mitt emot där det är så bra wifi. Här på mitt rum funkar bara uppkopplingen till laptopen, och det är ju bra. Men när jag ska ladda upp inlägg till bloggen behövs bilder, och då är det enklast med paddan eller mobilen. Skypar gör jag också på restaurangen. Man behöver inte beställa mat varje gång, det räcker med en kaffe eller cola light för att sitta och surfa i flera timmar.

Bästa skrivplatsen är ändå mitt rum med utsikt mot horisonten och vågornas brus.