En sorglig dag.
Igår var jag på begravning. En kär gammal vän och granne som alltid har funnits, blev sjuk i cancer och dog alldeles för tidigt. Det har uppstått ett tomrum som inte kan fyllas. Harry som kommer med nyfångad fisk är visserligen odödlig genom Evert Taubes visa Vals på Ängön, men det känns som en klen tröst just nu.
När vi kom hem från begravningen och slog på radion handlade det om en annan epok som går i graven. SAAB läggs ned. Chock i Trollhättan, förstås, intervjuer med folk på gatan som arga och ledsna inte vill tro att det är sant. En kvinna svarar att man måste tro på att det kan komma något gott ut av det som hänt också.
Henne beundrar jag. Hon har naturligtvis rätt. Nu kommer något radikalt nytt att hända i Trollhättan. Nu handlar det inte längre om att hålla ett företag under armarna med skattepengar. Nu måste och kan staten gå in och satsa på att utveckla framtidens miljöteknik i Trollhättan, för att ta vara på all kunskap och kompetens som finns samlad här.
Kommentarer
Sänder dig min varma omtanke – alltid svårt att förlora någon som står nära. Kram.
Varm kram** allt har sin mening även om man inte kan förstå….varför varför.. ja, salnad gör ont..men skönt om man har goda minnnen trots allt av varandra,
Kommenteringen är stängd.