Kielkanalen
I min fantasi var Kielkanalen ful, smutsig, stressig och bullrig. Som att ge sig ut på cykel mitt i trafiken på Götaleden ungefär.
Och så forsar man fram i en blågrön serpentin genom stora flockar av svanar, koltrastarna jublar och man glömmer bort att vara hungrig eftersom dofterna av hägg och raps mättar så bra. Man vinkar till fiskande gubbar och känner sig ungefär som när man åker båtarna med Leon på Liseberg.
Vi startade från Marstal kl 7:30 och hade en fin översegling, fast det kunde blåst lite mer. I Kiel fick vi vänta på att slussa in på grund av något tekniskt fel med ljussignalerna. Vi var enda båten. Vilken känsla, första slussen!
Sen blev vi stående en lång stund i kanalen vid rött ljus bakom ett stort fartyg som måste vänta in mötande trafik. Så när vi kom till Rendsburg, där vi hade bestämt att övernatta, var klockan nästan 20.00. Senare än så får fritidsbåtar inte vistas på kanalen.
Utmattade styrde vi in i första bästa marina som visade sig vara en högst privat anläggning med bara 8 – 10 platser utanför en inhägnad kolonilott. 10 Euro per natt, el på bryggan. ”Jag bor själv i Skagerack, knacka bara på om det är något”, sa hamnkaptenskan, en mager vithårig gammal dam, och pekade på en av båtarna vid bryggan.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.