Musik som drog.

Nu tar jag mig i kragen och skriver eftersom Gunnel, 80+ och synskadad, har hälsat att hon läser bloggen varje dag. Jag står inte ut med tanken att hon loggar in med näsan fem centimeter från datorn och inte hittar något nytt idag heller… Hej Gunnel, vi saknar dig (och din goda sockerkaka) här ute på ön 🙂

Igår hade vi vår första spelning i en kyrka. Hällevikstrands kyrka är en märkvärdig byggnad, väldigt vacker men på något sätt osvensk. Titta bara på dopfunten! Men även exteriören är spännande, kyrkan dyker upp i landskapet efter en kurva, som en explosion i färg och form, man får en riktig estetisk glädjechock.

Vi drog våra vanliga låtar där framme i koret, Folsom Prison Blues till exempel.  Alla utom ”Knö dig in” och ”Tom Dooley” som Oa ansåg det bäst att stryka. Applåderna ekade under valven, i halvtid höll sommarprästen en kort betraktelse. Musik i sommarkväll stod det på programmet. Det var vi som var musiken. Vilken häftig känsla när vi insåg det. Vi var huvudnumret! (Om man inte räknar med Gud, alltså.)

Vilket beroende det har väckt, det här att spela och sjunga. Jag kan inte vara utan det, tror inte det går en enda dag utan att jag tar upp ukulelen och spelar en stund, om så bara för att träna några särkilt knepiga grepp. C – G – C till exempel. Eller C#7 – F#7 som i All of me.  Enda sättet att få till det är att ta greppen om och om igen, tills de sitter  i muskelminnet och man slipper tänka. Sedan vi började spela för Oa på söndagkvällar för ett och ett halvt år sedan har vi tränat in ca 26 låtar, och nästan lika många olika ackord. Tänk vad mycket man hinner utvecklas på kort tid, bara man satsar några timmar i veckan.

Ikväll spelar vi på Henånkalaset, det lär vara tusen sålda biljetter och vi ska stå på en riktig scen, med riktig ljudanläggning. Tror förstås att publiken i Hällevikstrands kyrka var betydligt mer intresserade, uppmärksamma och nyktra än kvällens publik, så jag är inte särskilt nervös. Dessutom är vi långt ifrån huvudnumret. Det är Haaks och räkfrossan. Men vi står med på programmet! 🙂

Nu ska jag skriva upp vilka låtar vi har på repertoaren så här långt. Så att jag kan läsa tillbaka och minnas hur det var, den dagen när jag är lika gammal som du, Gunnel:

Knö dig in (Sten-Åke Cederhök), Det här är mitt land (Mikael Wiehe), Råd till dig och mig (Olle Adolphsson), Nu grönskar det, Det är vi ändå (Benny Andersson), Love´s gonna live here, Give me hope Joanna, Tom Dooley, Folsom Prison blues, Två mörka ögon, Säg inte nej (Sven-Ingvars), Vid din sida (SI), Jag ringer på fredag (SI), Önskebrunnen (SI), Sommar och sol (SI), Te dans mä Karlstatösera (SI), Fröken Fräken (SI), Min gitarr (SI), Börja om från början (SI), All of me, Ingrid Dardels polska (Evert Taube), Britta (ET), Vidalitá (ET), Pepita dansar (ET), Inbjudan till Bohuslän (ET)

Locket till dopfunten. Visst får man associationer till katolicismen med alla de små änglarna?