Tre dagars elände. Dag 50. Charleville-Mezieres.

I tisdags blev vi stoppade på Landvetter när vi skulle checka in för avresan till båten i Frankrike. Flygplatspersonal ansåg att Sigges favoritbur var för liten. Han kan stå med raka ben men inte höja huvudet. Vi fick boka om flyget till onsdag och köra hem och hämta den gamla buren.
Igår blev Odd bestulen på sin ryggsäck när vi väntade på tåget till Charlevilles-Mezieres i Paris. I ryggsäcken fanns bl a hans dator, våra båtnycklar, hans och Sigges pass, en hel del kontanter. Vi lyckades göra inbrott i båten med hjälp av en provisorisk skruvmejsel när vi äntligen kom dit sent på kvällen.
Idag fick Odd en allergisk reaktion som slutade med att vi fick åka ambulans. Det var paranötter i frukostmuslin. Ambulansen kändes överdriven och det var inte jag som ringde efter den. Jag bad bara en kvinna i marinans reception om att rekommendera en doktor så att vi kunde få lite färsk betapred. Den vi hade, och som jag gett till Odd, var bäst före september år 2000. Men när kvinnan ringde sjukhuset och beskrev symptomen skickade de en ambulans. Tre ambulanskillar störtade ner i båten med väskor och utrustning och undersökte Odd. Sen ringde de en doktor på sjukhuset som ansåg att han måste dit och få medicin. Vi protesterade mot sirenerna, men de sa att det var enligt protokollet (?). Är det därför man hör så mycket ambulanser här? De kör som om man har hjärtinfarkt vad som än har hänt.
Han fick dropp och blev ompysslad och fick recept på ny medicin.
Nu är vi tillbaka i båten och tar det lugnt. Nu vänder det. Imorgon ska vi börja förbereda båten för nästa etapp. Den trasiga knapen ska lagas, det är stopp i vasken och lite annat smått och gott.
Idag är det 50 dagar sedan vi kastade loss från Flatön.

Sigge kommer till Paris.