Punkterade i Paris. Dag 68.

Valresultatet är helt ofattbart. Jag vill knappt skriva om det. Odd och jag ältar orsaker och följder utan att komma fram till någonting. Jag vill helst låtsas att det inte hänt, eller sopa alltihop under mattan. Förfaller till förtvivlan och farliga tankar. Typ: De är bara idioter och knäppskallar med hål i huvet.
Nu skriver jag inte mer om det, det är för stort och svårt. Jag ska handla efter bästa förmåga istället. Dela med mig och hjälpa när jag kan, och bli bättre på att bemöta smygrasisternas argument. Hardcore rasister och nazister tror jag är obotliga. Det är mer än demokratisk härdsmälta, det är ondskan förkroppsligad. Breivik är inte förledd, han är ond i djupet av sin själ. Så skrämmande. Smittar ondska?
Odd lyckades laga mitt trasiga bakdäck och vi gav oss ut på en lång cykeltur. I slutet av Tuilerierna, just där man ser Triumfbågen i slutet av Champs-Élysées, pajade däcket för gott. Vi fick en längre promenad än vi tänkt, men hittade mysiga genvägar längs kajerna.
Det är något särskilt med Paris, jag skulle vilja stanna länge här. Några platser längre bort ligger ett danskt äldre par med en motorkryssare av trålartyp. De bor här, har legat i marinan i nio år! Vinter och sommar bor de i en liten lägenhet i Köpenhamn. ”Vi har kört på varenda kanal i hela Frankrike”, sa mannen till mig, ”fråga bara om du vill veta något.”
Imorgon ska jag be dem om tips längs vägen till Nancy. Och fråga var det finns en cykelverkstad i närheten.

Enda bilden jag tog igår. Efter Eiffeltornet gick det inte att släppa ratten med någon hand.

Här ligger Ellem, nummer tre från vänster. Vi har morgonsol.