Böcker jag inte skulle läsa.
Jag berättade för Sören B om böckerna vi analyserat i vår litteraturcirkel Teklitt. Marguerite Duras Älskaren, Tove Alsterdahls I tystnaden begravd och så nu den senaste storsäljande deckaren av det ultralätta formatet (inte den du kanske gissar på).
Han skrattade när han hörde den sista titeln. Varför läser du dåliga böcker när du skriver, sa han. Du ska läsa bra böcker.
Vilka då, frågade jag. Birgitta Trotzig till exempel, sa han. Hon har en väldigt stark berättarröst.
Håkan Nesser var också bra, om jag ville studera hur man kan göra för att aldrig tappa bort den röda tråden.
I min Iphone skriver jag upp alla viktiga boktips som kommer i min väg. Sen köper jag dem på Bokbörsen.se Ofta hittar jag böcker för några tjugor styck. Sen ger jag bort dem till loppis om de inte är mycket speciella. Jag vill inte drunkna i böcker.
Idag har jag läst ut Birgitta Trotzig. Hon är mycket svår och otillgänglig.
Men boken fyller ut en lucka. Hennes röst är unik, hennes språk obeskrivbart. Jag har aldrig läst något liknande, kämpar mig verkligen igenom. Och det måste ju vara nyttigt.
Ungefär som att lära sig stå ut med, och till och med uppskatta, lutfisk.
Nästa bok vi har valt i Teklitt är Johan Theorins Rörgast. Jag har läst den sedan tidigare vilket bara är en fördel. När man ska analysera en bok krävs det minst tre genomläsningar plus en massa bläddrande fram och tillbaka.
Kommentarer
Håller inte med Sören. Att läsa/lyssna på ”dåliga” böcker nån gång i bland ger perspektiv. Att kunna se och reflektera över vad som saknas. Min första och största upplevelse på det planet var när vi tvingades läsa Läckbergs Isprinsessan på skrivkursen. Jag blev förvånad över HUR uselt hon skriver/skrev. Men det säljer ju
Joanna, jag håller absolut med dig. Det är verkligen tankeväckande att analysera en dåligt skriven bok. Men Sören har rätt i att när man (jag) är mitt uppe i skrivandet och läser i pauserna för att jag är sugen, då är den sortens mental input inte nyttig. Kanske är jag för lättpåverkad. Tror jag ska skriva ett blogginlägg om detta, tack för inspirationen 🙂
Hm. Att få kämpa sig igenom en bok. Nej, läsning ska vara ett nöje, tycker jag. Blir nyfiken på vilken den tredje boken är.
Jag blir ledsen att en del böcker överhuvudtaget benämns som dålig litteratur. Särskilt som det oftast är de böckerna som läses av hundratusentals människor som annars troligen inte skulle läsa alls. Kan vi inte starta en kampanj? ”All läsning är bra läsning, bara du läser!” 😀
Varför det, Susanne? Det är väl helt enkelt olika uppfattningar och upp till var och en att tycka om litteratur, konst, teater, musik är bra eller dåligt. Det är väl trevligt att människor som annars inte skulle läsa böcker läser, oavsett om det är bra eller dåliga böcker. /Joanna
Exakt, Joanna, vi säger precis samma sak. Var och en ska läsa det den vill. Det en gillar får andra absolut tycka illa om. Det jag menade är när hela genrer eller grupper av författare klumpas ihop som ”dålig” läsning, trots att det är genrer som lockar massor av läsare. Alltså kan den inte vara så dålig! 😀
Sören klumpade inte ihop någon speciell genre. Det skulle vara att kasta sten i glashus dessutom, eftersom han varit lektör för många storsäljande deckarförfattare. Det var den speciella boken jag nämnde, av en speciell författare som han ansåg var dålig. Det är tråkigt för diskussionen att det är för provocerande att tala om litteratur i termer av bra/dåligt. Allt som säljer i massupplagor måste ju inte per automatik vara dåligt. Men kan någon på allvar hävda att te x Nyanser av grått-serien är bra litteratur? Eller Harlequinromanerna? Till sist vill jag försöka följa Bodil Malmstens råd i boken Så gör jag:
Lär av det som är bra.
Förlöjliga aldrig det som är dåligt.
Vänd ryggen åt.
Det ögat inte ser finns inte.
Det enda du lär av det dåliga är hur svårt det är att göra något bra.
Av det bra lär vi oss att det är möjligt.
Okej, jag tolkade ”skriver” i Sörens uttalande generellt. Då förstår jag situationen bättre.
Shälv snoppar jag benvärmare, 100 par till Fårfesten i Kil om två veckor. Lyssnar på ljudbok. Valde en för mig okänd författare och omgivningen undrade varför jag fortsatte eftersom jag kritiserade den varje ledig stund. Dels för att det är lärande (som vi båda dryfat), men också för att det inte kräver full närvaro. Misstänker att det är som att slötitta på teve …
Kommenteringen är stängd.