Det är vackert så det värker. Men var är invånarna? Det verkar inte finnas mycket till levande stadsliv i den berömda stadskärnan utan turister. Många butiker och restauranger är stängda eller har begränsade öppettider. Det mesta, ja allt, är tillrättalagt för vinköpande besökare.
Samtidigt berättar varje byggnad, varje litet insmuget torg, om ett helt annat, levande vardagsliv sedan flera hundra år tillbaka. Det blir lite sorgligt, som att promenera runt i en kuliss.
Om en månad tror jag inte att man får sådana här tankar när man går genom stan. Det är de tysta gatorna som skapar en känsla av övergivenhet. Vart har alla normala vardagsljud tagit vägen? När torgen mumlar av ätande och drickande människor och fontänerna skvalar tänker man nog inte på att nittiofem procent av alla människor bara är tillfälliga besökare.
Vi ligger lugnt och bra i gästhamnen en kilometer från centrum. Vind och vatten har lugnat sig, även om strömmen på sina ställen gav oss nästan tre knop extra skjuts. Idag har vi mött tre pråmar och en utflyktsbåt.
I morgon förmiddag ska vi leta reda på någon lokal, mindre vinproducent att handla av.
Svanmamma som tror på framtiden mitt i Bernkastel.
Pråmen Amalia ville mötas på fel sida, dvs styrbord mot styrbord. Det gäller att ha kikaren i beredskap och kolla efter den blå skylten längst bak vid styrhytten , på styrbordssidan. Om den är uppfälld får man se till att genast förpassa sig över på fel sida i farleden. Inte så lätt alltid i kurvorna eftersom pråmen är så lång och skylten sitter längst bak.
Kommentarer
Bernkastel Kues besökte jag och Ingamaj 1969. Vi tältade på Kues-sidan och blev helt betagna av utsikten från slottet. Vi köpte 4 schoppen till mor – de glas man dricker det lätta Moselvinet.Vi stimmade runt på diskotek på Kuessidan, precis vid brofästet. Bernkastel-Kues var en stor upplevelse för nyblivna europa-resenärer. Andra gången var 2006. Samma tältplats, nu i husbil tillsammans med 10 fotbolls-intresserade gubbar, på turne för att titta på VM 2006. Inte riktigt lika betagna men fokus låg väl på läderkulan. På 1980-talet gick Heimat på TV, en fantastisk serie, inspelad i Hünsrück, dvs hörnet mellan Mosel och Rhen. Man åker uppför backarna och kommer ut på ett böljande snällt landskap. Heimat utspelades i fiktiva Schabbach, som i verkligheten heter Woppenroth, lite öster om Bernkastel. Vi frågade folk där var inspelningsplatsen var. Man hade vaga minnen av att det kunde vara vid busshållplatsen. Inget var naturligtvis igenkänningsbart från filmen, men det svepande, vackra landskapet var äkta.
Bernkastel-Kues har en speciell plats i hjärtat.
Ha det gott på väg mot Koblenz och Rhen.
HK
Hans, vi ligger med båten vid den campingen!:-) Tack för tipset om glasen, köper några imorgon. Kram från oss. <3
Kommenteringen är stängd.