Filosofisk dag. Novi Sad 4 september.

Via Facebook nås jag av nyheter hemifrån. Äntligen vänder det. Äntligen mullrar det ur folkdjupet; nu är det nog! Det krävdes en bild av en drunknad fyraåring och kaos på Budapests järnvägsstation för att tysta SD-trollet, åtminstone tillfälligt. Åh vad jag hoppas att detta är början på något nytt. Ett paradigmskifte, som det kallas.

Och jag är så stolt över vad mina barn sätter igång, var och en på sitt sätt. Någon gång i framtiden kommer en ny generation att fråga: vad gjorde du? Och vi kommer inte att behöva skämmas. Vi ser, vi bryr oss, vi handlar.
Så hur kan jag med gott samvete glida fram på Donau och njuta av sol, vin och lediga dagar?
Just därför.
Idag har vi kommit till Novi Sad. Underbart nog hade paketet från Hjertmans i Stenungsund med reservdelar till kylskåpet kommit fram till marinan. (Tack Josefine!)
Inloppet till marinan krävde lots, vi ankrade utanför och ringde till marinaägaren som kom och guidade oss med sin lilla öppna båt och motade bort badande människor. Han hade lodat med en pinne och försäkrade att det var 1,60 djupt. Ändå studsade vi över en sandbank.
Yachting club Novi Sad är en liten privat klubb med några få gästplatser i en osannolikt trång hamn med ett gytter av olika flytetyg. Det finns el och vatten, inga toaletter och bara en utomhusdusch, men en jättefin bar och bra internet även i båten.
Ägaren är en ung advokat som är oerhört hjälpsam och pratar flytande engelska. I morgon ska han köra Odd till borderpolice för att visa upp våra papper och få stämplat vårt tillstånd att vara i Serbien. Vi protesterade, sa att agenten i Apatin hade försäkrat oss att det räckte med en inklarering. Han suckade: Jag förstår inte hur han kan säga så. Polisen måste få veta att ni är här. Ni kan inte komma till Belgrad annars.

Observera badvakten på stranden.