Äkta serbiskt och totalt turistfritt. Smederevo 8 september.

En despot som byggde en gigantisk fästning på ett enda år och murade in alla arbetare som slet ihjäl sig under tiden i väggarna. Se där vad Smederevo är känt för. Fästningen byggdes 1430 och det tog turkarna trettio år att erövra den. Under andra världskriget använde tyskarna borgen som ammunitionslager och allt flög i luften i en mystisk olycka.
Om detta står det mycket i guideboken, men inget om den fina strandpromenaden och den mysiga stadskärnan med massor av affärer bara tio minuters promenad från båtklubben Metalac. Här finns verkligen allt på en liten yta och utan helvetestrafik. Förutom att arkitekturen känns väldigt främmande och förfallet är stort överallt så påminner centrum om Lysekil i sin glans dagar. Järnaffär, hälsokost, fruktaffärer, livsmedelsbutik, bageri, charkuteri, ostaffär, leksaksaffär, skoaffär, sportaffär, frisersalonger, otaliga caféer och restauranger. Vi gick förbi fem bankomater på vår första, korta upptäcktspromenad.
Folk och hundar överallt på torg och caféer, det mumlade så där trivsamt som det ska göra i en stad där bilar hålls på avstånd och människors möten betraktas som viktiga.
Hundarna i Serbien är ett kapitel för sig. Här finns otroligt många. Ofta stora. Vår värd i Novi Sad hade två muskulösa Rhodesian Ridgeback som han kallade ” mina lejon”. De sprang lösa på området och vaktade på natten, men var fredliga och lydiga. Sigge höll sig på sin kant. Många hundägare går med hundarna okopplade och har sådär pli på dem.
Förutom alla sällskapshundar finns det massor av herrelösa, halvvilda hundar i alla storlekar. Oftast struntar de i Sigge när vi passerar, men ibland blir det olustigt och några gånger har Odd varit tvungen att lyfta upp Sigge.
Vi ligger på utsidan av en skranglig pontonbrygga och det finns varken el eller vatten. Duschen i klubbhuset är trasig, vi frågade inte ens efter toalett. Men vi blev vänligt mottagna av en klubbmedlem som kunde engelska, och här finns wifi i klubbhuset.

Värmeböljan har ersatts av normal svensk sommar, dvs man behöver ha en jacka i beredskap mellan solstunderna. Huvudsaken är att det inte blåser, vinden får gärna hålla sig såhär, 4-5 meter per sekund.

För övrigt är Läkare utan gränser mina största idoler. Dessutom blir jag GLAD av mailen jag får som månadsgivare, även om de alltid innehåller önskemål om att man ska höja månadsgåvan. Idag berättade mailet att 12000 människor räddats ur Medelhavet tack vare mina och andras pengar, och det fanns en bild på en levande (!) bebis som av starka armar räddades från ett sjunkande fartyg. Tror nog jag har råd med en hundralapp till.

Rena ankdammen…

Hur många vildhundar på bilden?

Uppfällbara solglasögon och hatt räddar ögonen.