Efter helgens orgie i porträttmålning hos Ewa Evers har livsandarna vaknat igen, trots mörker, vinter och allmänt svårmod.
Att måla tillsammans med andra väcker hopp, glädje och ren och pirrande lust i både kropp och själ. Nya planer smids och nya vänskapsband knyts. Livskurvan pekar uppåt igen.
Den här gången tänker jag fortsätta hemma, inte lägga undan penslarna bara för att kursen är över. Kanske vaknar skrivlusten också. Hittills i januari har jag bara orkat ägna mig åt sådant i nästa bokprojekt som inte kräver så mycket kreativitet. Utveckla synopsis och karaktärer, läsa och leta i gamla källor på bibliotek och i böcker, intervjua intressanta människor och rekognocera i olika miljöer.
Målarkurs. Då känns det helt rätt med lite färg på sig själv också.
Nyvänner.
Kanske på omslaget till nästa roman. Men bara kanske. Om porträttet blir klart. Om det blir bra. Det här är bara första stadiet, grundarbetet, den första undermålningen i akryl. Nu är det måååånga lager i oljefärg, många timmars jobb kvar.
Porträttet som aldrig blir klart. Tredje året gillt? Längtar efter att fortsätta.
Kommentarer
Hej, Katinka!
Jag har länge följt din blogg med mycket stort intresse. Den är så välskriven och informativ och av särskilt intresse för mig eftersom jag är på väg ner mot Svarta Havet i dina spår.. Min Comfort 32:a övervintrar just nu i Lagarde och jag håller just på att planera nästa sommars etapp nerför Donau med mål i Sozopol. Jag har en rad frågor till dig och undrar hur jag bäst kan nå dig med. Jag kan förstås ställa dom här på din blogg men kanske vore det enklare om jag kan få din e-postadress.
Varma hälsningar
Nils Assarson
Hej Nils, tack för dina vänliga ord, jag har läst din blogg också och upptäcker till min grämelse en massa intressanta och roliga saker vi missat. Brieosten till exempel! Om livet vore längre skulle jag gladeligen göra om hela resan en gång till, men det finns ju så mycket nytt och outforskat att upptäcka i Medelhavet! Jag mailar dig! Varma hälsningar Katinka
Kommenteringen är stängd.