Att rädda någons liv förändrar ens eget. Kanske lika mycket som det förändrar den som överlevde. Det har jag inte förstått riktigt förut. Men igår fick jag kontakt med den som räddade livet på en av mina familjemedlemmar, och insåg att känslostormen och tankarna var lika omskakande för räddaren som för oss andra. Lyckan lika stor.
Livets värde blir så tydligt. Vad är värt något, i jämförelse? Att göra en resa, att skriva en bok, att äga ett hus eller en båt, allt blir futtigt i relation till att få ha sina kära i livet.
Jag tänker inte berätta om detaljerna, men det finns en viktig anledning som gör att jag ändå skriver om detta på bloggen. Det gäller en sak, som du och jag måste, MÅSTE, ta tag i. Nu, eller så snart som möjligt. Se till att du kan hjärt-lungräddning. Gå kursen igen, om du redan gått den. Öva igen, på en riktig docka. Du måste våga ta risken att knäcka någons revben för att rädda någons liv.
Den stunden det plötsligt händer, en alldeles vanlig dag, på en badstrand eller en gårdsfest eller i tvättstugan. Den dagen vill du inte se tillbaka på resten av livet och ångra att du inte hade lärt dig ordentligt hur man gjorde.
Tillfälligt avbrott i seglandet. Men livet fortsätter.
Kommentarer
Jag är så glad att det slutade lyckligt för er. Skall gå kursen igen, snarast.
Tack Ulla. Gör det!????
Jag har ett tillägg till den utmärkta uppmaningen att repetera hjärt-lungräddning med lämna mellanrum (bättre att knäcka revben än snyggt lik). I Sthlm finns appen SMS livräddare. Den skickar ett sms till alla som är anslutna och inom 500 m fr misstänkt hjärtstopp. Bra grej!
(Jag känner till appen via ett uppdrag jag har. De som jobbat med appen fick just 100 000 kr i prispengar i Medtech4Health Innovation Award).
Väldigt bra grej! Hoppas den når utanför Stockholm.
Appen finns också i Västra Götaland.
Så bra att du tar upp detta i din blogg Katinka! Det finns inte mycket som kan vara mer fantastiskt än att få möjlighet att rädda livet på en medmänniska. Vilken gåva egentligen.
I min stadsdel (Angered) arbetar vi kontinuerligt med utbildning och uppföljning av HLR. Det gälla att inte tveka om man hamnar i situationen. Att inte förlamas av rädsla för att ”göra fel”.
Hoppas att allt har gått lyckligt och väl med de inblandade i den situation du beskriver!
Kram från Gunilla!
Vad underbart att allt slutade lyckligt. Håller med så viktigt att träna L&H räddning med jämna mellanrum så att det sitter. Det är så lätt att man blir osäker.
Ha det gottt. Om vi inte ses på havet kanske vi ses på västkusten. Kram Lou-Lou❤️❤️❤️❤️
Äntligen har jag blivit färdig att läsa ikapp. Det är mycket som ska hinnas när våren kommer om den än har varit kall som sjutton på våra breddgrader. Om ni än haft otur med motorn, så har ni väl haft tur med platsen ni havererar på. Vad jag förstår så är havet varmt och skönt att bada i, luften strax under 30 grader och vårprimörerna jättegoda. Själv siktade jag på Grekland två gånger med 20 års mellanrum, men hamnade i Kroatien båda gångerna och det var inte dumt alls. Jag tror det är viktigt att ha en så flexibel planering som möjligt. På så sätt kan man njuta av helt oförutsedda upplevelser som väl kompenserar de planerade man missar. Så njut!
Hälsar Arne
Tack alla som kommenterat! Allt gick bra, min svärson hade änglavakt när det hände, med alla rådiga, handlngskraftiga och välutbildade grannar i närheten. Dessutom har han, och vi, turen att bo i ett land med fantastisk sjukvård. Han har nu fått en defibrillator inopererad och är redan hemma igen, efter bara två veckor. Själv är jag tillbaka på Samos. Vi ses!????
Kommenteringen är stängd.