Farmors svar på frågan nr 79.
Att ha många vänner har lika hög status som att vara rik, snygg och smal. Många vänner betyder att man är populär, och vem vill inte vara det? Dessutom betyder det att risken för att behöva vara ensam minskar. Ingen vill vara ofrivilligt ensam, det finns nästan inget som är skamligare.
Jag tycker det är mycket svårt att bli vän med någon. Att bli bekant är lätt, jag har inga problem att snabbt bli förtjust i en ny bekantskap och kan ha väldigt trevligt tillsammans med honom/henne. Men riktig vänskap är något helt annat. Det kräver engagemang, tid. Jag tror att jag helt enkelt är för lat. Det är så mycket annat just nu. Min man, min gamla mamma, mina barn och barnbarn, nya dataprogram jag vill lära mig, kameran, trädgården.
Egentligen trivs jag väldigt bra med mitt eremitliv, med två väninnor som jag kan ringa då och då utan att det gör så mycket om det går flera veckor emellan.
Om det bara inte vore för vänskapshetsen i tidningar som Amelia och M-Magasin, som jag då och då läser. Där finns ofta artiklar om underbara väninnegäng som reser tillsammans, umgås och lagar mat. En gång läste jag om tre väninnor som köpte ett stort hus tillsammans där de bodde i varsin lägenhet. De var som systrar stod det, vänskapen var lika viktig eller viktigare än deras äkta män.
Jag har också läst artiklar om att kvinnor med många väninnor lever längre. Ibland gör detta mig bekymrad, jag vill verkligen inte vakna upp i 80-årsåldern och vara en enstöring. Jag borde anstränga mig mer på den här fronten, investera tid och kraft i fler vänner. Vara lite mer social.
Men sen ser jag på min 91-åriga mamma. Alla hennes 7 syskon är döda, alla hennes gamla vänner är döda. Hon passar katten åt en granne, delar dagstidning och Året Runt med en annan, lagar chokladgodis åt hemtjänsten, bjuder grannbarnen på hembakade kakor. Hon pratar ofta om vilka underbara grannar hon har, hur fantastiska alla är. Men det är ju i själva verket hon som är fantastiskt social.
Jag blir nog det också, när jag blir riktigt gammal.
Tills vidare är jag så glad att jag har mina kära A och B, som inte kräver så mycket underhåll och som gillar mig som jag är. Puss på er.
Kommentarer
Hej Katinka
Det är ju en skam egentligen att det ska anses viktigt hur många vänner man har. Viktigast är ju självklart att de man har är riktiga vänner.
Jag uppskattar att ha många runt om mig för det ger otroligt mycket, och det är bland det mest positiva med bloggen, att man lär känna nya människor.
De som däremot anses som mina riktiga vänner håller jag hårt i.
Kram åsa
Jag håller verkligen med dig om det positiva med bloggen, att man får så många nya bekanta, och en del som man faktiskt också kommer ganska nära! 😉
Vad bra skrivet! Jag tror också att få nära vänner är bättre än många ytliga. man hinner aldrig hålla en nära kontakt med många. De vännerna man kan ringa när som helst på dygnet om vad som helst är de viktigaste.
Jag önskar dig en fin helg, Kram Elin!
Vad är det för skamligt med ensamhet? I engelska språket finns två ord även ett ord för en självvald ensamhet.
Jag har så svårt för att ”ha många vänner”. Jag har absolut inget emot ensamheten. Jag gillar att t ex äta lunch själv, shoppa själv, bio etc. Varför kompromissa? Visst är det trevligt med sällskap men gärna själv…
Du har förstås helt rätt, egentligen är det inte skamligt alls. Men jag avundas dig som får det att låta så enkelt att äta lunch själv osv. I såna lägen tar jag själv ofta till mobilen…
Kommenteringen är stängd.