Svar på Farmorsfrågan nr 90.

Kommer du ihåg hur det känns att klätttra upp i ett träd?

Det fanns en tid när jag tappade kontakten med naturen. Det var flera år som var så fyllda av jobb, barn och karriär att jag glömde bort hur mycket närkontakten med gräs, jord och bark betydde för mitt välbefinnande.

Eva Liljenberg lärde mig hur lugn man kan bli genom att krama ett träd. Man går helt enkelt ut till närmaste större träd och omfamnar stammen. Det låter förstås urknäppt. Men försök själv innan du dömer! (Välj gärna ett träd där ingen kan se dig 😉 ) Blunda, krama och andras djupt. Jag vågar lova att det inte känns som du tror utan mycket bättre. Du kommer att fyllas av lugn och ro och ny energi.

De flesta barn älskar att klättra i träd. Man kan förstås förklara det med lusten att utmana sin förmåga, att träna sig att behärska motorik och kontrollera muskler. Men jag minns en magisk känsla också.  En känsla jag inte kan beskriva nu som vuxen. Men det var som att höra ihop med trädet, som om trädet var något mer än bara ett träd och jag något mer än bara  en liten flicka.

Det är opraktiskt att klättra i träd som 60-åring. Men i en kajak upplever man samma förhöjda livskänsla. Där kan man sitta tryggt och säkert, buren av vattnet. Man behöver inte ens paddla, man kan bara luta sig bakåt, och låta sig gungas av vågorna medan man tittar upp på molnen och låter tankarna flyga fritt. Precis som i ett träd.

 Snart är det dags för premiärturen, jag förstår inte varför det har dröjt så länge i år.