En bloggares försvarstal.

Nu tar Farmorsfrågan semester till i början av augusti. Men det är bara Farmorsfrågorna som upphör under sommaren, jag tänker inte sluta skriva i bloggen varje dag (eller nästan). Det har blivit ett behov nu. En lika nödvändig daglig rutin som Facebook där jag bl a  följer mitt yngsta barn store J på hans jordenruntresa med containerfartyget Faust, och Twitter där jag tjötar med alla möjliga om allt möjligt.

Tänk om jag hade vetat det när jag startade bloggen i juli förra året. Då kändes det lite pinsamt, lite skämmigt. Vad ska släkten tycka, vad ska vännerna säga, hur ska familjen reagera? Vad är det som är så märkvärdigt med mitt liv, som ger mig anledning att berätta om det i en blogg som alla kan läsa? Hur kan jag begära att andra ska intressera sig för mina tankar? Jante sitter djupt i mig, precis som i nästan alla jag känner.

Men det konstiga inträffade att mellan 400 – 600 människor varje dag läser Farmorsbloggen! Tack för att just DU tittade in idag. 🙂

Det underbara är också att bloggen har lett till så mycket ny kunskap och gett mig många nya trevliga bekanta. Till och med några som jag vågar betrakta som – ja, nästan vänner.

Bloggen har gett mig en större närhet till mina barn. De fattade nog inte riktigt hur otroligt viktiga de är i mitt liv, innan jag började blogga om det.

Jag lägger rätt mycket mer tid på min dator och min Iphone idag,  än jag gjorde för ett år sedan. Men det är meningsfull tid. Som du märker kan jag försvara nästan varenda minut om jag måste. Somliga löser korsord och Sudoko, andra ser på film och TV, jag pular med mina bilder och bloggen.

Bloggen är bästa terapin. Hur ska man veta vad man tänker om man inte formulerar sina tankar? Hur ska man få ordning på surret och virrvarret och kaoset där inne i skallen om man inte börjar sortera och lägga i olika högar, förkasta och omvärdera, damma av och ta fram i ljuset? Dessutom tog mitt språk skada av väggkraschen i september. Att skriva varje dag skulle man nog kunna få på recept av doktorn. Som motion för minnet.

Jag har aldrig fått några elaka kommentarer. Det beror kanske på att Farmorsbloggen inte har så många besökare jämfört med De Stora.  Men det förvånar mig ändå lite. I Fråga Svärmor sticker jag ut hakan lite mer än i bloggen, jag trodde  nog att någon skulle bli lite arg på mina ibland ganska tuffa svar…

En riktigt härlig sommar önskar jag dig, och ska jag ge ett enda Farmorsråd så blir det: Gör lite mindre. Bara var lite mer.