En sorglig svärmorsfråga.
Som du kanske vet, eller inte vet, så är det jag som är ”Svärmorsexpert” på Allt för Föräldrar. I sommar har det varit ganska tyst, hoppas det beror på att problemen inte är så stora, att vi har lärt oss tala med varandra istället för om varandra. Jag tycker i alla fall att mina barns generation verkar vara mycket bättre på det än vad min egen generation är.
Men häromdagen droppade det in en riktigt sorglig fråga som fick mig att undra ”hur svårt kan det va?” Du kan läsa både frågan och svaret här.
Jag kände mig ganska hård mot den här farmodern medan jag skrev svaret, och jag skrev om det många gånger. Meningen med Fråga Svärmor är ju att man förhoppningsvis ska hitta början till en väg ut ur sitt problem, inte att man skall bli knäckt eller nedtryckt.
Men jag kunde bara inte hålla med den här farmorn.
Det skulle vara väldigt intressant att höra vad du tycker? Är jag orättvis?
Kommentarer
Inte alls! Tycker ditt svar är väldigt klokt och dessutom ger du ju henne tips på hur kan kan tänka i kommande presentsituationer. Kanon! Kram
Oj, så himmelens bra du är. Dags att starta upp en ny verksamhet känns det som.
Jag undrade lite mellan raderna hon skrev hur den där svärdottern är. Om hon känner sig påhoppad, sårad eller annat till följd av de händelser farmodern beskriver.
Ibland är det så svårt att släppa på stoltheten och bara försöka nå fram. Kanske gäller det båda? Som sagt, i en relation ska ingen behöva välja.
Lyckliga barnbarn som har en farmor som vill väl, som försöker på sitt sätt. Hoppas hon når fram. Eftersom det är det hon vill.
Det är otroligt synd att hon mäter sig mot morföräldrarna även om jag kan se varför. Farmodern är nog väldigt ledsen.
Jag undrar, hur reagerar svärdottern och sonen om farmor skulle ringa och säga att på fredag kommer vi och skulle vilja låna den stora för att gå till parken? En liten utflykt kan vara mycket större än ett cirkusbesök. Barn vill bli sedda, och roade på köpet.
Hoppas det löser sig.
Håller verkligen med dig om att man skulle vilja veta mer om övriga personer i det här dramat. Jag kan bara hoppas att farmor lyckas ändra kurs. Det är det tråkiga med att vara bollplank. Bollen studsar alltid bort till slut…;-)
Oj oj, det var väl det här vi dryftade om i somras… Jag är STOLT över dig mor som över huvud taget svarar på en så fruktansvärt svår, ångestfylld och desperat fråga. Inte lätt att svara på! Men du har ju helt rätt, och visdomen på slutet får man hoppas väcker den olyckliga farmorn ur sin självömkan. Vilken tur jag har som har en så klok mamma, och vilken tur lilla L har som har en så klok farmor. 🙂 <3
Tänk vilken tur JAG har som kan diskutera svåra frågor med min kloke son 😉
Jättefint skrivet! Så klokt! Grattis till allt detta!
Tack snälla Agneta som jag följer på FB men sällan kommenterar. Ska försöka bättra mig! <3
Kommenteringen är stängd.