Svar på Farmorsfrågan nr 100.
När är jag mitt bästa jag? Alltså, när tycker JAG det?
I nästan hela mitt liv har jag nämligen försökt uppfatta vad jag tror att andra människor tycker om mig. Och så tror jag att det är med de flesta. Man uppfostras till att vara bra i andra människors ögon. Jag har säkert gjort likadant med mina egna barn. Budskapet lyder: ”Gör så här, var så här, se ut så här, så tycker andra människor om dig.”
Det är naturligtvis välment. Man vill jämna vägen för sina barn. Man önskar dem ett liv med så lite konflikter och svårigheter som möjligt. Därför ger man dem beröm när det är artiga och glada, när de spelar rätt på fiolen och kan äta fint med kniv och gaffel. Det är talanger som kommer att underlätta tillvaron. Och det är väl bra.
Men jag önskar att det inte hade dröjt över 50 år innan jag började fråga mig själv när jag är mitt bästa jag.
Det är inte tillsammans med många utan i sällskap med mig själv.
Det är inte i stan utan i naturen.
Det är inte i samarbete utan i fritt skapande.
Det är inte i äventyr utan i trygghet.
Kommentarer
Idag, ska jag verkligen försöka bli en bättre människa…
Men Ewa, varför det? Du är väl perfekt som du är?
Så sant du skriver. Jag har numera slutat säga till barnbarnen att de ska tacka för allt. Tidigare la jag alltid till ett ”tack” när jag tyckte att de glömde. Vi kvinnor tackar och ber om ursäkt lite för mycket. En lustig sak är att jag är bra på att bolla med jonglerbollarna när jag är sann mot mig själv. Som om kroppen kan avgöra bättre än huvudet, kanske.
Vilken märklig iakttagelse! Det är säkert så som du säger. Kroppen är klok, det gäller bara att lära sig lyssna.
Ett steg i taget! Vägen är allt! Jag tycker om att tänka kritiskt. Själv utgör jag precis som andra, alla andras omständighet och miljö. Gillar utveckling och förändring. Ett steg framåt mot mer skönhet, glädje och en mänskligare värld och jag är helnöjd.
Kommenteringen är stängd.